Mos Def är en kille som gör allting rätt. Han rhymar bra. Han sjunger bra. Han låter rätt helt enkelt.

Musiken Mos Def sysslar med följer i rakt nedstigande led från native tongues eran. Visst hör man spår av föregångarna De La Soul och framförallt A Tribe Called Quest. Fast det vore fult av mig att kalla honom härmapa. Riktigt fult. Mos Def lyser starkt på egen hand. Han har hittat något eget och visar stor kärlek till hiphopen och modern funkrock.

Ja, jag var ju tvungen att använda det där ordet. Funk. Vi brukar ju använda det ganska ofta här på dagensskiva.com. Funk. On the one. Mos Def har funken i blodet och svänger som ett helt storband.

Mos Def fungerar utmärkt även för många som normalt sett inte lyssnar så mycket på hiphop. Han blickar nämligen utanför den ibland introverta värld som kallas hiphop. Mos Def drar sig inte för att skriva om Red Hot Chili Peppers ”Under the Bridge”, och han gör det på ett strålande vis. Han drar sig inte heller för att rhyma om Limp Bizkit och Elvis Presley. Han hyllar de förra och sågar den senare i den storartade låten ”Rock'n'Roll”.

Jag skulle kunna fortsätta att hylla låtar. De flesta spåren är mycket bra och texterna är fantastiskt finurliga. Jag gapar av avund. ”I Strike the Empire Back!”

Det här är en skiva som klippt och skuren för alla er som bara köper en hiphop-skiva varje år. Den är för er som köpte Gang Starr förra året och Jurassic 5 året innan det. Har ni redan hunnit köpa Eminem får ni offra er och köpa ett hiphop-album till i år. Ni kommer att gilla Mos Def.

Lyssnar du mer fanatiskt på hiphop har du redan den här skivan i din samling. Eller hur?