Norska Satyricon släpper äntligen sin nya platta ”Rebel Extravaganza”. Håller plattan mot förväntningarna?

Jo, det finns två riktigt bra låtar som sätter sig på en gång:

1. ”Filthgrinder”, (”Teeethgrinder” med Therapy? Nynna med i refrängen, så kanske ni märker likheten… Hur fan man nu nynnar med i en Black Metal låt förstår jag inte riktigt själv. Men med Satyricon så funkar det, faktiskt!) är egensinnig nästan lite Testament med en doft av progressiv metal på speed. Deras trummis låter verkligen pinknödig. Det måste ha varit ont om toaletter i Ambience studion.

2. ”Havoc Vulture”, är också en låt som ska sättas i ”Repeat” läge på cd-spelaren.

Två låtar som sticker ut. Jag har hört det förut, men inte inom Black Metal scenen med en sådan bra produktion. Resten av låtarna är dock svårare att smälta och ta åt sig.

Satyr, frontfigur i Satyricon äger skivbolaget Moonfog som de släpper sina plattor på. Verkar vara en man med visioner och idéer. Så då blir det ju givetvis lite lättare att göra det man själv vill om man har ett eget skivbolag. Men samtidigt så följer kraven med på köpet. Black Metal scenen har varit lite stillastående ett tag nu. Liksom i väntan på någonting nytt. Och när amerikanska band som Marilyn Manson och liknande börjar prata i intervjuer hit och dit om den norska och svenska ”Skogsbrölar” musiken.

Och så. Där har vi det! Satyricon kliver in i dom kommersiella rummen. Spelar välproducerad Black Metal med 80-tals metal och lite progressiva takter. Och bär Black Metal stilen framåt mot ett nytt millennium (Hahaha! Jag var bara tvungen att få med det. …ursäkta!). Omslaget är verkligen skitsnyggt och påkostat. Att bara känna på pappret är nog så nära sex för en grafiker man kan komma. Marcel Lelienhoff som bland annat har plåtat Björk och en massa andra MTV-nyllen anlitades till att fotografera. Vilket resulterade i skitiga, utbrända t-shirts och blod. Påminner lustigt nog nästan som en reklamkampanj för något stort hippt klädmärke.

Faktiskt riktigt fräscht att se lite zombie stuk istället för tomtar och troll, med yxor och upp och ner vända kors på ett Black Metal omslag. ”Splatter gore” stuket är nog smart och lättare sälja i Usa. För Moonfog med Satyricon riktar in sig på en sådan större marknad. Det är elakt, men inget satanstuk. Skulle sedan Satyricon köra med lite homostuk på scenen, så är väl succén i Usa ett faktum.

Intressant blir också en kommande inspelning med projektbandet Eibon, med ingen mindre än Panteras sångare Phil Anselmo, där Satyr blivit tillfrågad att spela på några låtar.

Hmm…
Ärligt talat så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om den här plattan. Mina rekommendationer blir därför lite så här luddiga: För dig som är Black Metal fanatiker så köp den på en gång. Om du är ny på Black Metal scenen så köp den också. För bättre Black Metal får du leta länge efter. Gillar du tyngre hårdrock som aggrometal o liknande så kanske du ska vänta tills du hittar den i någon secondhandbutik. Och köp Ebony Tears nya istället. Alltså så är jag lite kluven till den här plattan. Eller så är det bara jag som börjar bli en gubbe. Det var bättre förr med tomtar, troll och handritade skivomslag med logga på bandet som ingen kunde läsa… eller?