The Donnas är ett uppkäftigt tjejband från Kalifornien, USA. De har precis släppt plattan ”Get Skintight”, en uppföljare till ”American Teenage Rock ´n´ Roll Machine” som är deras mest framgångsrika skiva så här långt. De är ännu inte så kända i Sverige men de är hur stora som helst i sitt hemland. Inte nog med det. Förutom dessa två skivor har de tidigare släppt mängder med material. Jag orkar inte ens försöka förklara hur mycket de släppt, men det är en hel del om man betänker att bara hälften av bandet är fyllda 20. De har även samtidigt släppt material under namnet Electrocutes.

Trots att jag inte brukar vilja tala om tjej- och killband, finns det tillfällen då min policy får se sig själv åsidosatt. Det finns inga killar som klarar av det som The Donnas gör. De sjunger om tristess, pojkar, fylla och sex som ingen annan. Inte ens The Ramones. Naiviteten och äktheten i denna form av uttryck gör att jag får påminna mig själv om att sluta le efter det att skivan är slut. The Donnas har en charm som är oemotståndlig.

Musikaliskt tycker jag nog att de ligger närmast nyss nämnda The Ramones. Men OK, AC/DC, Alice Cooper, Cinderella, Mötley Crüe, Kiss, Ratt och Runaways ingår med största säkerhet även i tjejernas skivbackar. Kärleken till dessa artister har på ”Get Skintight” bla manifesterats genom att bandet på baksidan till konvolutet parafraserat AC/DCs klassiska dito på ”High Voltage”, samt att de spelat in en cover på Mötley Crües ”Too Fast for Love”.

De plattor som jag äger i glam- och punkpopskolan spelas bara vid speciella tillfällen. Troligen kommer detta öde även möta ”Get Skintight”. Den kommer att sorteras in på samma hylla, och etiketteras som: hur tufft som helst men spela inte för ofta.