Ulf Stureson är en doldis för många skivköpare. En del känner honom som basist och en av låtskrivarna i Traste Lindéns Kvintett eller som producent. 1996 släppte Ulf Stureson första plattan i eget namn – ”I overkligheten” – som blev en kritikerfavorit. Borta var den käcka TLK-stämningen. Istället gjorde Ulf Stureson en så mörk platta, att den inte marknadsfördes av skivbolaget. Vacker musik med oerhört känsliga texter och Ulf Sturesons spröda, personliga röst gjorde ”I overkligheten” till en av nittiotalets största svenska pop-upplevelser.

I höst kommer Ulf Sturesons andra fullängdare. I väntan på denna släpptes i maj EP:n ”En annorlunda värld”. Här möter vi en något gladare Ulf Stureson som ökat takten och höjt volymen. Titellåten är en medryckande poplåt med skönt sväng och ett avslut som får mig att undra om Stefan Mählqvist från SVT:s klassiker Boktipset var med i studion.

Ulf Stureson skriver låtar och texter i närheten av Jocke Bergs. Detta känns väldigt påtagligt i en låt som Jag hoppas. Trummaskin och gitarrer à la Sami Sirviö ger låten en Kent-lik atmosfär, men med Ulf Sturesons personliga stil.

Sverige behöver såna här låtskrivare. Den som mot förmodan fortfarande tror att Ulf Stureson skriver låtar som han gjorde med TLK blir besviken. Men med de nya låtarna befäster Ulf Stureson sin position i det övre svenska popskiktet. Hoppas fler skivköpare upptäcker fullängdaren i höst. En turné skulle också tas emot tacksamt.

Mycket talar för att Ulf Stureson kommer stå för årets svenska pop-platta. Senare i höst vet vi.