I början av 1970 började stora delar av James Browns band fundera på att hoppa av. Förmodligen hade några av dem övervägt det länge. Att jobba för James Brown var hårt och det var långtifrån alltid musikerna fick det erkännande de förtjänade. Många av Browns musiker har vittnat om hur svårt det varit att få medkompositörsstatus.

”Doing Their Own Thing” är den här konstellationens första album. Det blev bara ett till. Det sålde aldrig särskilt bra, trots att det är ett riktigt bra album. Legenden gör gällande att det var gudfadern själv som förhindrade albumet och singlarna från att sälja, genom att helt enkelt betala radio-DJ:s att inte spela det.

Det här är ett utmärkt album för alla er som gillar James Browns sena 60-tal och tidiga 70-tal. Det rör sig om hårt funkig jazzsoul, huvudsakligen instrumental och självklart med betoning på blåssektionen. Ibland ställer sig Maceo framför mikrofonen och det är väl först då man inser att det inte rör sig om James Brown längre. För säga vad man vill om Maceo, James Browns röstresurser har han inte.

På en James Brown-skala är det här ett medelbra album. Det spöar inget av de klassiska James Brown-produktionerna, å andra sidan krossar det allt han gjort sen början av 80-talet. Så, att det inte sålde som väntat kanske inte bara berodde på eventuella mutor till DJ:s. Det är ett bra album, men ingen världserövrare.

Den återutgivna CD-versionen innehåller förutom de nio låtarna från originalsläppet ett bonusspår i form av singelsläppet och Sly & the Family Stone-covern ”Thank You for Letting Me Be Myself Again”.