00[...]

Det är så klart alldeles bakvänt att skriva det här, men här kommer det ändå. Betty Wright: The Movie är den bästa Angie Stone-skivan sedan Mahogany Soul. Det här albumet har allt det jag saknat hos Stone sedan dess, ett mjukt otvunget gung som förför med osviklig känsla för stil. Och som jag skrev alldeles […][...]

Att balansera på gränsen mellan lekfullt och svårsmält eller introvert är inte enkelt. Många artister har provat, merparten har misslyckats. The Submarines lyckas parera balansgången med hjälp av charm och naivitet. Bandet, som består av paret Blake Hazard och John Dragonetti, har, förutom det uppenbara i att de är just ett par, lite gemensamt med […][...]

Helt plötsligt har det gått nästan fem år sedan Hissing Fauna, Are You The Destroyer?. Under tiden sedan dess har jag nästan konsekvent undvikit of Montreal. Dels blev det lite för mycket där ett tag och dels så var uppföljaren Skeletal Lamping rent bedrövlig. Så försvann de ur medvetandet och om False Priest från förra […][...]

Vi hinner knappt kliva ombord på rymdskeppet efter att flygvärdinnan hälsat oss välkomna innan programförklaringen Interplanetary Music briserar i en kosmisk discoorgie av mjukt gungande bas, percussion, smattrande koklockor, handklapp och en kaxig saxofon samtidigt som kören mässar titeln som ett mantra. Efter det råder det ingen tvekan i vilken riktning Herr Moonlight vill ta […][...]

Eminem och Royce Da 5’9″ lyckades med det i somras, och nu har även Pusha T släppt en ep på 12 spår på cd. Jag finner det lätt irriterande, varför inte bara kalla det för album? Särskilt eftersom det här inte alls hade varit något att skämmas för som debutalbum. Visserligen kommer stora delar av […][...]

Woods är Göteborgsbandet Pretties For Yous första singel. Om bandnamnet är en allustion på Alice Coopers första album (slackerrockiga Pretties For You) är det inget som hörs. Pretties For You påminner snarare om den kliniska JC-rock som slog igenom i början av förra årtiondet samtidigt som det stilrena omslaget tycks signalera att de är ett […][...]

Man kan tänka sig att namnet är väl betänkt. Little Gang är en samling musiker verksamma på många håll, och gästar gör ännu fler bekanta och obekanta. Ändå smälter Half of Everything tämtligen väl samman, i motsats till vad man kunnat ana. Det hålls kort, mörktonat och relativt lågmält. Det bör också konstateras att det […][...]

När jag frågade Hans Appelqvist om vad han såg fram emot mest 2012 var det självklart att jag inte skulle få ett svar som från någon annan. Att det inte skulle handla om bara musik. Musik är alltid mer än sig själv. Den är sin kontext. Den låter utifrån var du är, var artisten är […][...]

När jag lyssnar igenom Yours & Mine tänker jag på saker som Inner City Big Fun och Larry Heards Can You Feel It. Ibland också Derrick May och Juan Atkins. Lägg till stadigt fyrkantiga beat, knorrande acid-wannabeslingor, väsande hi-hatar och analoga syntmattor och tja, vi skriver siffror som landar på den andra sidan 1990. Saker […][...]