Råpunk, käng och hardcore eller vad man nu vill använda för samlingsnamn har fått ett uppsving de senaste tio åren och med det även mycket av den gör det själv-rörelse som följde hand i hand med musiken när det begav sig. Den senaste tiden har även kassettformatet vaknat till liv – den digitala tidsålder vi […][...]

Att The Roots slutat turnéra kan vara det bästa som hänt bandet. Att få en rutin i tillvaron, som bakgrundsband i Jimmy Fallons talkshow, har frigjort oanade resurser och gett dem nya möjligheter att fokusera på den egna musiken. Den här gången har de gjort något inom hiphopen så ovanligt som ett konceptalbum. Undun berättar […][...]

Det ska erkännas, Touché Amoré har fram till nyligen flugit under min radar. Oförlåtligt. Los Angeles-bandet har under sin treåriga karriär fått ur sig två fullängdare varav denna, Parting the Sea Between Brightness and Me, släpptes för några månader sedan. Hög tid att belysa bandets storhet, med andra ord. Vänner av melodisk hardcorepunk, fans till […][...]

Det är inte första gången My Morning Jacket släpper en jul-ep med ett extremt fult omslag. My Morning Jacket Does Xmas Fiasco Style från 2000 är snäppet fulare än årets jul-ep. Den är också väldigt mycket sämre. Rent av plojig. Men Robbie Robertsons Christmas Must Be Tonight är inte plojig. Den är en jullåt med […][...]

Lika svårt som det är att slita sig från Sepalcure, lika svårt är det att försöka sätta en etikett på vad det är man precis har hört. Visst, någonstans i botten finns ständigt dubstep med sina djupa wobblande basar och mörka stämningar men Praveen Sharma och Travis Stewart bygger om, sveper in i och lägger […][...]

Pon De Replay, SOS, Unfaithful, Umbrella, Don’t Stop The Music, Hate That I Love You, Disturbia, Take A Bow, Rude Boy, Russian Roulette, Hard, Only Girl (In The World), S&M, Man Down, What’s My Name?, Love The Way You Lie. Och så nu, We Found Love, You Da One och Talk That Talk. Jay-Z gästar […][...]

Omslaget till Big Fox debutalbum får mig att tänka på Patrick Wolf. Innehållet – fina popmelodier och vardagliga iaktagelser av världen och tristessen – påminner mig mer om Regina Spektor och ibland Jens Lekman. Inget nytt under solen alltså. Men ganska bra är det ändå. Inget fantastiskt men ett sånt där debutalbum som – som […][...]

14 400 stygn. Jag kan inte låta bli att tycka att det är något värmande med artister som fortfarande lägger manken till i skapandet av skivomslag i dessa digitala tidevarv. Kanske just därför. Men så finns det förstås ambitionsnivåer och ambitionsnivåer. När det blev dags för Jenn Mierau att knåpa ihop sitt första album blev […][...]

Rosenblad, Rosenblad / Allting är maskerad / Allting är ingenting sjunger Sarah Riedel och det känns så välbekant. Precis som hemma. Och det fortsätter likadant. Det låter naturligt, men ändå ovant. Det är så tydligt Cornelis, men ändå inte det jag hört så många gånger förut. Cornelis utan Cornelis. I Visa om ett rosenblad och […][...]

Jag gillar singeln Persian Punk. Där fyller Tiny Boys upp åtminstone en del av vad deras pressrelease utlovar – skevt och personligt. Tyvärr är större delen av det resterande albumet inte lika roligt. Lika bra att få det sagt på en gång. Trots att skivan börjar lovande, med ovan nämnda Persian Punk och Battlefields så […][...]