Jag borde egentligen gå ner i spagat av lycka över Arch Enemy. Blanda death metal med melodiska heavy metal-gitarrer, en tjej som growlar och gör det hela musikaliskt och produktionsmässigt oklanderligt. Nu är det tyvärr inte så. Även om jag tycker att ”Doomsday Machine” är det bästa jag har hört från gänget hittills. Från början […][...]

Vågen av nya metalband som dykt upp under den tvivelaktiga flaggan New Wave of American Heavy Metal har hittills inte träffat speciellt rätt. Chimaira har inte heller pockat på någon vidare uppmärksamhet, mest för att jag betraktat Roadrunner som ett mer eller mindre trist bolag som verkligen gått ner sig. Den senaste tiden har ändrat […][...]

Kalla mig infantil, men anledningen till att ”Angelwhore” lockade var titeln. ”Angelwhore”. Tankarna gled iväg mot sluskig tvåtaktsdöds med sväng a la Deathwitch. Nu var så inte fallet, men icke desto mindre går skivan hem. Desaster har släppt fyra plattor före den här, men bandet var ändå helt okänt för mig. Det faktum att Metal […][...]

Det gnälls på att varje gång Iron Maiden släpper ett nytt studioalbum så kommer det även ett livealbum och en DVD. Så även denna gång. Men är det så jävla konstigt? Varje gång de spelar här i Svedala, vare sig det är i direktsändning eller inte, så är mediadrevet enormt och lovorden vet inga gränser. […][...]

Jag måste säga att jag tycker att Juliette & the Licks har fått oförkänt mycket skit. I samband med konserterna i augusti konstaterades det överallt saker i stil med ”bra konsert om man slapp musiken”, som DN skrev om jag inte minns fel. Andra har klämt till med att musiken hade varit spännande för tio […][...]

Det finns de som hävdar att hårdrocken är död. Att den stagnerat och inte längre utmanar de givna konventioner som den från början ifrågasatte. Grunden lades på sextio- och sjuttiotalen, men sedan dess har mycket förändrats. Och eftersom hårdrocken som sådan inte hängt med är den inte längre intressant. Ett alternativ är att bortse från […][...]

Svenska Face Down, med Marco Aro (ex. The Haunted) i spetsen, släpper efter sju års tystnad ett nytt album. Skivan har fått titeln ”Will to Power” och släpps i Sverige 4 november. Låtlista: 1. ”Drained” 2. ”Blood Tiles” 3. ”Heroin” 4. ”Insanity” 5. ”Will To Power” 6. ”Grey” 7. ”Heretic” 8. ”The Delusion” 9. ”War […][...]

Faktum: Genom att lyssna på ”Terrorist” får du ta del av när Nattefrost både pissar och spyr. Det, tillsammans med de två avslutande urflippade historierna till spår, gör att intrycket av skivan åker ner ett par snäpp. Trams är bara ledsamt, men jag antar att Nattefrost måste balla ur lite då och då. Hur skulle […][...]

När vi gjorde vår Metallhandbok och listade genredefinitioner fick jag mothugg för att hardcore ens var med i listan över genrer. Jag försvarade då hardcorens medverkan med att hardcore alltid funnits i metallens utkanter och även om den inte kan betecknas som en del av metal, så har den åtminstone influerat olika sorters metal ganska […][...]

Grunden ligger i svensk tvåtaktsdöds. – Men vi gillar mörka dissonanta stämmor, säger Mattias Johansson, gitarrist i svenska Pantokrator. Dagensskiva.com fick en pratstund med Pantokrator på Gates of Metal. Kristna death metal-bandet Pantokrator öppnade årets Gates of Metal. – Det är grymt kul att vi fick spela här, säger Jonas Wallinder, basist i bandet. Det […][...]