Beth Ditto. Foto: Joakim Kvist, Rockfoto.nu Det var det inte många i mitt sällskap på Hultsfred som på kände till The Gossip på förhand. Efter spelningen var de dock desto mer övertygade. För hur skulle man kunna bli annat? Sångerskan Beth Ditto, som har en scenpersonlighet utöver det vanliga, sprudlade av energi och responsen från […][...]

Jag var på förhand väldigt peppad på att se Dropkick Murphy’s igen för första gången på flera år. Amerikanernas punk blandat med irländsk folkmusik passar synnerligen bra på scen och de gånger jag har sett dem tidigare har det varit riktigt bra. Men på Hultsfredsfestivalen funkade det inte riktigt den här gången. Och jag har […][...]

The Accidents verkar inte slå av på takten och mellan fullängdarna dyker det titt som tätt upp sjutummare och annat trevligt. Just annat är det tal om den här gången, då Örebroarna har den goda smaken att släppa tiotummaren Stigmata Rock ‘n’ Rolli, försedd med sex färska spår. Är man bekant med sin The Accidents […][...]

Hultsfredsfestivalen i solsken. Foto: Jesper Frisk, Rockfoto.nu Marcus Grahn skrev en ganska träffande krönika om journalister på festival i fredagens Värmlands Folkblad. Jag förstår hans resonemang och håller med till stor del, samtidigt som jag faktiskt aldrig har sovit på hotell på festival. Som bäst ett golv i ett hörn på ett hus. Men det […][...]

Victoria Hesketh, även känd som Little Boots, på Arvikafestivalen. Foto: Patrik Hamberg Victoria Hesketh, eller Little Boots som hon kallar sig när hon gör musik, delar minst en sak med resten av människorna på Arvikafestivalen. Hon tycker att det är varmt och söker sig likt mig själv in till skuggan under pressladans utskjutande tak. Jag […][...]

Om Arvika har något som kan kallas för husband är det Alice in Videoland. Så pass att bandets backdrop och festivalens logga numera är snarlika, med sina spretiga a och v, som kollegan Mats påpassligt poängterar. Ändå tycker jag att Arvikafestivalen alltid hanterar Alice in Videoland ganska styvmoderligt. För även om Alice in Videoland har […][...]

Arvikafestivalens tämligen bedrövliga metaluppställning i år, som verkar ha burit ledordet progressiv när bokningarna gjordes, kröntes åtminstone av Burst. Kristinehamnssönerna får dessutom anses aningen mer direkta än exempelvis The Mars Volta och lämpar sig bättre på en festivalscen än vad Opeth gör. Sångaren Linus Jägerskog är på riktigt bra humör på spelningen, som i princip […][...]

Jag kapitulerar fullständigt för Necrophobics dödsblack redan från första spåret. Sällsynt medryckande och melodiöst på ett hårt sätt som knappast har skådats sedan Unanimateds Ancient God of Evil, på min ära. Necrophobic har annars varit ett band som jag har tagit för givet, det ska ärligt medges. De har funnits där, men jag har avfärdat […][...]

Marilyn Manson var i bra form på Metaltown. Foto: David Johansson, Rockfoto.nu Tecknen har faktiskt funnits där ett tag redan. Marilyn Manson har återförenats med Twiggy Ramirez och släppt en platta som för tankarna bak mot åren efter Antichrist Superstar. Men att Marilyn Manson skulle stå för en sådan retrokonsert som den på Metaltown var […][...]

Mikael Åkerfeldt i Opeth. Foto: David Johansson, Rockfoto.nu Var det ens någon som tvivlade på att Opeth skulle göra en rent instrumentellt klockren spelning? Knappast. Och när det kommer till att traktera sina instrument finns inte mycket övrigt att önska av Stockholmskvintetten. För mig nye trummisen i livesammanhang Martin Axenrot är sedvanligt grym och Mikael […][...]