Fenomenet Martin Eriksson – mer känd som E-type – är denna gång iklädd riddarrustning för att som titeln antyder utkämpa eurotechnons (förhoppningsvis!) sista slag. Jag har en enorm respekt för denne låtsnickrare. För säga vad man vill om den genre han kallar för hem, men det är inte något som får mig att gå igång. […][...]

När det blev dags för den numera Londonbaserade norrlandskvintetten att ge ut en samlingsskiva så återvänder man till rötterna och döper den efter hemstaden Skellefteå. Man har här samlat de bästa låtarna från de skivor som släpptes innan det stora genombrottet med plattan ”Bagsy Me” kom. Det märks att Wannadies har utvecklats och de har […][...]

Oj! Då och då kommer det skivor som gör en såväl förbryllad som extatisk. Musik som man inte riktigt förstår sig på och som just därför har en oemotståndlig charm. Titelspåret ”Etanol” är en energiexplosion som garanterat får folk att hoppa som skållade studsbollar förutsatt att man inte ligger i gipsvagga. Och inte ens då […][...]

Kosmic jämförs med Radiohead, i det pressutskick som följer med plattan. Jag måste ställa mig väldigt tvekande till den jämförelsen. Med lite god vilja kan man eventuellt finna vissa likheter med deras tidigare utgåvor. Om man däremot jämför med Radioheads mästerverk ”The Bends” så är det bara att konstatera att Kosmic inte spelar i samma […][...]

Om man tar en bas bestående av trummaskiner, samplingar och mer jordnära instrument, t.ex. fiol och akustiska gitarrer, och sedan piffar till det hela med en nypa Beck, ett stänk soul av typen Eric Gadd och avrundar med en rejäl dos hiphop och rapp av det gladare De La Soul- och A Tribe Called Quest-slaget, […][...]

Garmarna är en av de grupper som tillsammans med t.ex. Hedningarna, Sorten Muld och i viss mån Urga, slår vakt om den nordiska folkmusiktraditionen. De blandar egna låtar med nytolkningar av gamla traditionella visor och texter. Resultatet blir en välljudande mix av gammalt och nytt. Man förenar det nya och det gamla utan att det […][...]

Gruppen Depeche Mode behöver ingen närmare presentation. Vad som kanske däremot bör nämnas är att jag har den aktningsvärda ålder inne som gör att jag var med på den tiden då tonårsvärlden delades in i två kategorier människor: vi hårdrockare, och så de där syntharna som man inte hade mycket till övers för. Med dessa […][...]

…hade varit ett annat passande namn på Alanis uppföljare till den ofattbara framgången med ”Jagged Little Pill”. Hennes texter är fortfarande nakna, granskande och totalt utlämnande. Hon har dock höjt blicken något och relationstexterna dominerar inte lika starkt som på ”Jagged Little Pill”. Hon har inspirerats av sina många och långa resor i bl.a. Indien. […][...]

Det var Mats-Anders och hans mannar som bjöd på mitt första musikaliska möte med Alan Edwall. Spår 7 på liveklassikern ”Utsålt” var en liten visa med en alldeles förtjusande cynisk text om livets alla icke infriade (läses: grusade) drömmar och förhoppningar. Den obönhörliga melodislingan som inledde låten, och som följde efter varje vers, överträffades endast […][...]

Förmodligen har du redan hunnit lyssna in dig på den här plattan. I alla fall om du är intresserad av brittisk popmusik. Definitivt, om du bryr dig om vad NME skriver. För den unga brödraduon Tom och Alex White har utnämnts till årets, eller i alla fall senvinterns musikaliska frälsare. Och den storyn har vi […][...]