För drygt två veckor sedan startades en av många ”lista de 100 bästa”-listorna som passerat revy i dagensskivas forum sedan starten. Den här gången handlade det om Bra samplingar i bra låtar, särskilt med fokus på soul, funk, disco och hiphop. Det fick mig, förutom nöjet att åter stifta bekantskap med mycket musik man snudd […][...]

Det blir sällan några märkbara krusningar på musikflodens yta när Larry Heard släpper något nytt. Inte för att det någonsin handlat om några större marknadsföringsapparater som rustats upp och rullats ut inför varje nytt alster, men sedan början av nittiotalet har det varit rena detektivarbetet att hålla koll Larrys förehavanden. Följaktligen missade jag helt att […][...]

Hiphopen och jag har glidit isär lite senaste åren. Periodare som jag är växlar mitt musiklyssnande över tid, utan att det egentligen finns någon medveten rörelse eller tanke med mina förflyttningar i sidled eller tidsresemässigt bakåt. Under större delen av nittiotalet och en bra bit in på tvåtusentalet spelade hiphopen en stor roll. Sedan några […][...]

Musiklyssnadets vägar äro outgrundliga. Så är det bara. Innan nittotalet hunnit bli tvåtusental var Chris Brann egentligen bara Wamdue Project för mig. Ja, eller egentligen ännu snävare: Wamdue Projects brakhit King of My Castle. Några år senare klev så Ananda Project in i min värld och blev Chris Branns tvåtusentalsansikte. Både i rollen som artist […][...]

När omslaget till Osbornes självbetitlade album lyser upp vintermörkret från skärmen på min iPod är det minnet från en hel hög mer eller mindre lågbudgeterade science-fiction- och actionserier från det tidiga åttiotalet som rider på ljusvågorna. Men framförallt är det det ännu starkare minnet från otal timmars dataspelande på en ZX Sinclair Spectrum med stöttåliga […][...]

När Pet Shop Boys släppte den andra delen i Disco-serien stod det en gång för alla klart – det där som alla som samlade Pet Shop Boys-singlar vetat i flera år. Chris Lowe och Neil Tennant var usla på att välja remixare. Det här var åtminstone sant under en stor del av det tidiga nittiotalet. […][...]

Tio skivor från 2008. Tio skivor jag känt lite extra för. Visst, framförallt vad gäller andra halvan av listan finns det flera kandidater som kunnat leta sig in. Men så här blev det. Just nu. Just idag. Med rätt stor andel japansk house. Daishi Dance The ジブリ Set [The Ghibli Set] En timslång resa till […][...]

Jag hade väntat mig mycket från Larry Heards senaste släpp. Jag hade däremot inte väntat mig Kraftwerk. Okej. Det här var ju inte sant någonstans, egentligen. Jag hade inte alls väntat mig mycket. Jag hade väntat mig att Larry Heard skulle låta precis som han alltid gör: som Larry Heard. För även om Larry sedan […][...]

Schweiz. 03.46. Wuthering Heights en evighet från Kate Bush men samtidigt precis på samma vindpinade höjd, dränkt i dimma och vemod. Stråkar som knappt orkar lyfta sig över dimmbankarna. Stråkar som ekar djupt ner i dalarna och högt över bergstopparna till de pulserande ljuden av vemodiga leenden. Schweiz. 03.53. Fyror och fyror. Ett hus insvept […][...]

Norskt skatebårdande för andra gången på mindre än en vecka. Först genom remixen av Annies Two of Hearts och nu alltså med ett helt album. Att Annies tolva och Skatebårds andra album släpptes samma dag är säkerligen mest en slump, men det känns samtidigt som att det lika gärna hade kunnat vara synnerligen planerat. När […][...]