Ibland är det väldigt intressant att ha bakgrunden till ett musikaliskt verk. The ジブリ Set är exempelvis resultatet av ett antal stycken som förekommit i anime-filmer skapade av Studio Ghibli och som sedan remixats av Daishi Dance. Så nu vet ni det. Det här säger mig ungefär ingenting. Jag har väldigt dålig koll på anime […][...]

Det har snart gått sjutton år sedan Electribe 101 smulades sönder till ett flyende minne i musikhistoriens korridorer. Sjutton år sedan ett av världens allra, allra bästa album spelades in. Och sjutton år av jämförelser mellan Electribe 101 och allt som Billie Ray Martin gjort sedan dess. Visst. Även det som gruppens övriga fyra medlemmar […][...]

Jag är extremt dålig på att upptäcka nya artister via myspace. Upptäcka det som en gång i tiden kallades ”demoartister”, utan utgivna skivor. Även om gränsen mellan ”demoartist” och ”riktig artist” idag har i stort sett raderats ut, så kvarstår själva principen – och antalet namn i nybekantskapkolumnen som kommit in myspace-vägen är pinsamt få. […][...]

Paper Tigers kan ha varit det smartaste eller dummaste Sasu Ripatti gjort. Å ena sidan var det precis som behövdes efter makalösa The Present Lover för att sänka förväntningarna inför kommande släpp. Visa att Sasu iklädd sitt Luomo-alias faktiskt var mänsklig och kapabel att göra musik som inte var helt igenom överfantastisk. Att ta ner […][...]

Egentligen räcker det ju med ”Ben Watt” för att jag ska vara såld. Oavsett om det handlar om remix eller produktion. Nästan lika intressant är ”Buzzin’ Fly” tryckt någonstans på skivetiketten – virtuell eller verklig. Det mesta som bolaget släppt sedan födseln har varit väldigt, väldigt bra. Så med andra ord: när det blev dags […][...]

You Are Being Manipulated släpas fram ur sina mörka gömmor – sparkande och skrikande. Allt är fel. Allt är ur fas. En molande syntslinga vevas på fel sida om ekvatorn. En rytm slås fram utan att vara i takt ens med sig själv. Så orkar Intro inte längre stå emot utan vrider sig i den […][...]

USA. Tyskland. Italien. Ungefär där, och i den ordningen, kunde man hitta discons supermakter under sjuttiotalets andra halva. Visst fanns det förstås andra länder där disco skapades. I princip vart enda ett. I hjärtat av Afrika. På det japanska öriket. I Sydamerikas djungler. På andra sidan muren. Men det var i de här tre länderna […][...]

Det är svårt att inte känna sig lite blåst på konfekten. Efter den två cd-skivor långa discofesten på The Master of the Masterpiece: The Very Best of Mr. Patrick Adams blir det lätt så när man sitter med nästa volym. Ja, eller kanske avsaknaden av volym i just det här fallet. Två skivor har nämligen […][...]

När Z Records gav ut en av de bästa sammanställningarna av Dave Lees musikaliska gärning med samlingen The Many Faces of Joey Negro var det med en titel som samtidigt var mitt i prick och helt missvisande. Dave, som de flesta andra som verkar i dansmusikfacket, skapar musik beroende på vilken kostym han hänger på […][...]

Ain’t No Mountain High Enough. Ain’t Nothing Like the Real Thing. You’re All I Need to Get By. Your Precious Love. The Boss. I’m Every Woman. Ja. De låtarna. Lägg dessutom till låtar skrivna åt Teddy Pendergrass, The Supremes, Gladys Knight & The Pips, Smokey Robinson & The Miracles och Aretha Franklin. De flesta har […][...]