Det är med ganska höga förväntningar som jag sätter mig på stentrappan framför lilla scenen just innan jj ska börja spela. Det jag visste om den svenska duon var att de med experimentella influenser från hela musikkartan skulle kunna bjuda på en häftig show. Äntligen har mörkret fallit över staden också. De börjar med Still, […][...]

Jenny Wilson har en spellista med så bra och hittiga låtar att även den oinsatte lyssnaren direkt dras med. Till det finns Wilsons klara röst och ett grymt band. Hon sjunger hur bra som helst, och det lyfter riktigt högt när Tensta Gospel Choir tar i och fyller i ljudbilden ända ut till kanterna. Wilson […][...]

Kvart över två på lördagen är festivalområdet sömnigt och tomt på folk, men ganska många hinner ändå dit för att spana på Urban Cone som spelar från 14.30 och halvtimmen framåt. Själv är jag inte så intresserad av indierock med gnällröst, jag och en handfull andra besökare tittar istället på Those Dancing Days soundcheck. Att […][...]

En minut efter att Saint Etienne hade levererat den sista electrodroppen klev Cults ut på den lite mindre scenen. Popagandas schema tycks strikt och obrytbart. New York-bandet höll publiken rejält tajt över hela plastmattan som är utlagd framför scenen. Jag softade lite längre bak och njöt än en gång av perfekt ljudsättning. Cults spelar en […][...]

Poolerna på Eriksdalsbadet var retsamt frestande när solen hänsynslöst stekte varje millimeter den kom åt under fredagseftermiddagen. Jag äntrade festivalområdet och tog mig en överblick över det hela samtidigt som svenska Samling var mitt i sitt gig på den lilla scenen som är ganska stor. Bandets lugna hippiemusik är trevligast när den är som tjockast, […][...]

Låtlistan ser ut som den brukar göra på en typisk Snoop Dogg-skiva. Både till dess längd (jättelång), till låttitlarna och till antalet gäster. Föregående släpp, Malice N Wonderland, kändes ovanlig med bara 14 spår, men det var det som räddade den till ett godkänt betyg. Hade Doggumentary kapats till hälften hade det varit en mycket […][...]

Hur man på sämsta sätt gör musik med en akustisk gitarr presenteras här i främst Newborn, men även Landlord och Take Good Care ger slängar av osköna strängar. Soulartister som Joss Stone ska inte mingla på sådana partyn. Hon har fortfarande en av världens bästa röster (fast lite rökigare har den nog blivit), men som […][...]

Trots att Otis är en ovanlig låt i sin utformning är den som väntat. Jigga knäcker på micken och Kanye lyser med sin fingerfärdighet i beatskapande. Fast ärligt talat föredrar jag Jay-Z bara för att jag alltid föredrar Jay-Z. Kanye har rappat sämre än så här på de flesta av sina låtar, så jag ska […][...]

!llmind håller sig relevant efter uppmärksamheten som Live From The Tape Decks alla hyllningar förde med sig med detta helt instrumentalt släpp, och det är ett grymt drag. Antagligen kommer Beh!nd The Curta!n gå många öron förbi, men det är ett album både för de färdiga fansen och för de nyfikna. En perfekt introduktion till […][...]

Black Milk drog mig närmare med förra årets Album Of The Year, men med Random Axe gör han sista rycket och får mig sprattlandes i sin famn. Det börjar redan med introt, som påminner mycket om The Message från Maya men med ett ruggigt diggvänligt flow. 50 sekunder beatmagi, men det blir ännu bättre när […][...]