Jesse Malin kommer till Sverige för tre konserter i oktober. Den 9 oktober uppträder han på Mejeriet i Lund, den 10 oktober på Pusterviksbaren i Göteborg och den 11 oktober spelar han på Debaser i Stockholm. Biljetterna släpps 19 augusti. Jesse Malins senaste album ”The Heat” släpptes i maj. Han har gästat Sverige tidigare, bl.a. […][...]

Millencolin befinner sig för tillfället i studio och spelar in sitt sjätte album, den här gången tillsammans med producenten Chips Kiesby. För den som vill se hur arbetet går framåt lägger bandet varje dag upp filmsnuttar från arbetet på sin webbplats. Dessutom förekommer också golfspel och raggarbilar i filmerna. Millencolin spelar senare på årets upplaga […][...]

Han säger att han bildades då bandet Mållgan splittrades och att han kanske låter som en manlig, skånsk Stina Nordenstam eller ett jättemjukt Smashing Pumpkins. Det ligger något i det. Tonerna lägger sig som bomull runt eMiL Jensen när han sjunger. Sparsmakat arrangerade, hopfullt melankoliska och mjukt tassande växer melodierna fram som lågmält ljussatta kulisser […][...]

Egentligen är jag ganska trött på dom. Unga män med krossade illusioner och brustna hjärtan. Som tar på sig gitarren, spelar in en skiva och blir omtalade av alla eller ingen. Och ibland tar sig själva på lite för stort allvar. Med fans som tar det hela ännu allvarligare. Missförstå mig inte. Ofta förtjänar de […][...]

Det låter brittiskt gråmulet och luftfuktigt om den här skivan, trots att den kommer från soliga Kalifornien. Och kanske är det just där problemet ligger. För jag har lyssnat. Igen och igen, hela sommaren. Utan att bli klok på den här skivan. Egentligen borde jag ta den till mig. Den är lugn, melankolisk och synnerligen […][...]

För tre år sedan släpptes EP:n. Nu har albumet kommit. Bandet har utökats, men gästerna är fortfarande kvar på festen. Tomas Skogsberg har producerat och inspelningarna har gjorts i hans Sunlight Studio. Jag gillar det jag hör. Men det sitter en liten jäkel på min vänstra axel och tjatar om The Soundtrack Of Our Lives […][...]

Hela vägen från Schweiz kommer den här tungt rockande trion, som tidigare kallade sig Zorro, vilket förstås inte gick för sig. De försöker fånga din uppmärksamhet med driven rock och feta distade gitarrer. Kalibern är något mindre än den som svenska The Peepshows och en hoper Bad Afro-band brukar använda sig av. Det är tajt […][...]

Det här är en dogmaskiva. Varje ackord, varenda ord bär på en mening. Det är naket i ordets rätta bemärkelse. Tramsfritt. Skapat av en tanig, blek gitarrist med renoverade tänder som gör låtar på löpande band. Han borde egentligen vara död, men lever på uppstuds. Han har på egen hand räddat Red Hot Chili Peppers, […][...]

Ibland blir jag inte klok på sångare som gör soloskivor. Som behöver frihet. Göra något annat än det vanliga. Men som låter precis som sitt band. Sivert Höyem sjunger till vardags i Madrugada. Ett band bestående av kärva män från nordligaste Norge. Som spelar sträva låtar. Och hans helt egna låtar faller inte långt från […][...]

Ta några av de svängigaste basgångarna. Lägg till ett tajt och stenhårt trummande. Slå ihop det med gitarriff och manisk sång. Basera det på punk, garagerock och hammondhårdrock från sjuttiotalet. Och attityd, attityd, attityd. En vacker dag kanske en amerikansk producent upptäcker dig. Och ger dig möjligheten att slå igenom ordentligt och bli rik på […][...]