Ur ”Rockens Århundrade” av KG Johansson (Warner/Chappel Music Scandinavia AB): ”FunkFunky är ett amerikanskt ord som närmast betyder 'illaluktande' i samband med kroppslukter. 'Boy, it's funky in here' har ungefär samma klang som 'Är det här brottarna byter om?' Funky musik är alltså svettig, mustig och jordnära.” När jag saknar ord är det tur att […][...]

En obeskrivligt egensinnig människa är han, det råder det väl ingen tvekan om. Och jag accepterar väldigt många osmakliga infall och obegripligheter från hans sida, för hans musikalitet är trots allt så kraftfull. Funken är stark inom honom. Men på senaste åren har till och med jag, som alltid varit hängiven herr konstig symbol, haft […][...]

En coverskiva med sånger från ett århundrade. En ganska trevlig idé och ett avundsvärt projekt. Att få välja ut sina favvolåtar, anlita massor av skickliga musiker och sedan gå loss. Det är alltså inga fel på låtmaterialet, både klassiker och mindre kända (men väl valda) sånger finns med. Möjligtvis är ”Miss Sarajevo” av U2 ett […][...]

Man kan inte vara sur till den här skivan. Inte jag i alla fall. Det känns ungefär som när någon lurade mig att skratta när jag var liten, fast jag hade bestämt mig för att vara vidrigt sur och behålla min värdighet för alltid. Efter en stunds kritiskt lyssnande ger jag upp och garvar med […][...]

Sisqo är till vardags medlem i skönsjungande gruppen Dru Hill, bl a som refrängsångare i ”Wild Wild West” med Will Smith. Men här är Sisqo alltså på egen hand. Nästan. Det är ”Dru Hill & Dru World Order” som artigt presenterar honom på skivans omslag, kanske för att vi ska veta vad som väntar. Eller […][...]

Jag kan börja med att tala om att jag verkligen ville gilla den här skivan. Christian Falk är cool och med jazzmusiker kan det bara bli coolare, tänkte jag. Jag har försökt. Men det funkar inte så bra. Jag gillar inledande ”Crazy wisdom” med sina tunga supersax-tendenser, som tyvärr får för liten plats. Och discolåten […][...]

Att samla ihop låtar från en och samma kategori musik till en fet dubbelskiva har både fördelar och nackdelar. En fördel är naturligtvis att de som älskar kategorin, i det här fallet clubmusik, kan frossa hejdlöst. Gamla godingar från 70- och 80-tal blandas med lite nyare favoriter och det tar nästan aldrig slut. Skivorna innehåller […][...]

Jag är ingen hiphop-person. Lyssnar sällan på texter och där spricker det ju direkt. Jag gillar också livliga, invecklade kombinationer av toner och variation i musik. Alltför flitigt loopade samplingar och entoniga röster som rabblar ord får mig oftast att tappa intresset. Men en del funkar faktiskt. Blackalicious sjunger och rappar omvartannat, ibland i samma […][...]

Jag ska börja med att försöka beskriva det jag hör. Det som gjort mig överraskad, glad och hoppfull. Första låten, ”Broken skin”, är en cool soul/poplåt med en kvinnlig vokalist och den börjar utan några som helst asiatiska influenser. Och så kommer helt plötsligt en sångslinga på bengali mitt i låten. Det låter inte främmande […][...]

Inledande sammanfattning: Jazz. Gudomligt pianospel. Det är en hyllningsskiva till den underbare kompositören George Gershwin (1898-1937) det rör sig om. Han som skrev ”Summertime”, ”I Got Rhythm” och ”Rhapsody in Blue” bland annat. Med på skivan finns också låtar av andra som ligger nära Gershwins musik, W C Handy och Duke Ellington med flera. En […][...]