Sisqo är till vardags medlem i skönsjungande gruppen Dru Hill, bl a som refrängsångare i ”Wild Wild West” med Will Smith. Men här är Sisqo alltså på egen hand. Nästan. Det är ”Dru Hill & Dru World Order” som artigt presenterar honom på skivans omslag, kanske för att vi ska veta vad som väntar. Eller kanske för att han inte vågar resa ensam. Hela Dru Hill är med och stöttar Sisqo på de sista två låtarna och det kanske känns tryggast med kompisarna nära. ”…these are my niggers…” som Sisqo själv säger när han räknar upp medlemmarna på skivan. Hur som helst en ganska annorlunda solodebut som inte är solo.

Sisqo är den tuffe killen i sällskapet sägs det, med gulfärgat hår (silver på den här skivan faktiskt) och busiga tatueringar här och där. Han har själv sagt: ”I tend to be the trendy one in the group. I like what's popular.” På omslaget till skivan står han lite utmanande med handen för munnen som om han måttade ett slag eller åtminstone funderade på vem han ska nita härnäst. Lite hiphop-farligt sådär. Och musiken har influenser av tuff musik, men med en solid r'n'b-grund. Traditionellt mjukt med vackra sångstämmor och hjärtslitande känslor som i tjusiga ”How Can I Love You Tonight” och ”Addicted”. ”Thong Song” står för den något tuffare stilen och är ganska gullig med sitt snabba sångtempo och skuttande stråkar. Titellåten ”Unleash the Dragon” är också en hiphop-blandning där Beanie Sigel är med och rappar. Det är lite fram och tillbaka hela tiden, men för det mesta snällt och gosigt.

Skivan lägger sig som ett tunt, lätt snötäcke. Ganska mjukt och mysigt. Han sjunger ju fint. Och produktionen är trevlig. Men jag känner oftast igen vart det bär av och intresset djupnar aldrig riktigt. Jag tröttnar på skivan precis som jag tröttnar på den vackra men ganska meningslösa snön. Vad ska man ha den till egentligen?