Jag kommer att tänka på West End-musikaler när jag hör Frida Hyvönen och det har inte bara att göra med de tydliga berättelser som finns i texterna utan i allra högsta grad också med musiken. Det finns spår av det redan på debuten och till To The Soul har det växt sig så starkt att […][...]

Jag älskar Baltimore. Jag har aldrig varit i Baltimore. Men jag älskar Baltimore. Av tre anledningar: 1. The Wire utspelar sig i Baltimore 2. Beach House kommer från Baltimore 3. Animal Collective kommer från Baltimore (Dessutom har David Byrne gått i skola där!) De tre anledningarna räcker för att Baltimore ska framstå för mig som […][...]

Det är lätt att tröttna på trendmedveten musik. Jag gör det ofta. Då kan jag fylla mina hörlurar med Suede eller Oasis och beklaga att de fläskigt melodiösa britpop-gitarrerna verkar vara bannlysta från modet. Det fina med Spiritualizeds nya album är att det tycks vara skapat i en bubbla, avskärmat från allt vad trendkänslighet heter. […][...]

Shotgun, som är den andra singeln från Eugene McGuinnes kommande album The Invitation to the Voyage, bygger på det klassiska Peter Gunn-riffet och så långt är allt väl – det är ju ett jävligt bra riff. Men ska man använda sig av allmängods bör man ju förvalta det väl också – som när The White […][...]

Att hiphop-kollektivet Odd Future Wolf Gang Kill Them All blivit så stora som de nu är beror främst på framgångarna för Tyler, The Creator (och i viss mån också Frank Ocean). Utan en så stark centralgestalt hade The OF Tape Vol. 2 knappast jobbat upp sig till en femteplats på billboardlistan. Men OFWGKTA är långt […][...]

Tydligen var Kanye Wests My Beuatiful Dark Twisted Fantasy en av de stora inspirationskällorna till Some Nights. Fun.-medlemmen Andrew Dost berättade om det i en intervju med Seattle Post-Intelligencer: [I]t really renewed my faith that you can make a big, grand artistic statement, and you can care. You can care so much about your art, […][...]

I November förra året recenserade jag M83 ganska svaga dubbelalbum Hurry Up, We’re Dreaming och det var inte minst idén att släppa att just ett dubbelalbum jag ansåg som misslyckad. Nu får jag anledning att skriva om ett lyckat dubbelalbum. Det sjukaste är att dubbelalbumet i fråga är ett debutalbum. Vem fan släpper ett dubbelalbum […][...]

”Jag gillar ironin” har Punch Brothers sångare Chris Thile sagt ”i att covern av det kända bandet är det mest abstrakta på hela skivan.” Han talar om covern av Radioheads Kid A som finns med på Punch Brothers senaste skiva ”Who’s Feeling Young Now?”. Och med sättningen mandolin, fiol, banjo, akustisk gitarr och kontrabas, får […][...]

När jag satte mig ner i en av fotöljerna på biografen Kino i Lund för ett par timmar sen hade jag inte en tanke på att skriva en recension om den Hans Appelqvist-konsert jag kommit dit för att se. Men ungefär en halvtimme in i setet inser jag: det här är för bra för att […][...]

Mitt musikintresse började på allvar när jag upptäckte svensk och brittisk punk från sent 70-/ tidigt 80-tal. Det började väl med Ebba Grön, Sex Pistols och The Clash. Fortsatte med samlingsskivor. Jag minns framförallt samlingsskivan Svenska Punkklassiker som gavs ut i samband med den svenska punkens 25-årsjubileum (ja, just nu är jag långt ifrån Perfume […][...]