Summer Sun ser ruggig och mörk ut. Den börjar dunkeln med Beach Party Tonight. Kontrasterna mellan titlar, konvolut och den förmedlade stämningen är stor. Trots det landar Summer Sun en bit från föregångarna I Can Hear the Heart Beating as One och And Then Nothing Turned Itself Inside-Out. Spåren på Summer Sun förmedlas med ett […][...]

Titeln vittnar om ett rent coveralbum. Den kallades ”coverskivan” fram till Yo La Tengo Is Murdering The Classics från 2006. Fakebook är inte en coverskiva. Nästan en tredjedel av spåren är Yo La Tengos egna, skrivna av Ira Kaplan och Georgia Hubley. Helt fräckt mäter de sig med Cat Stevens och John Cale. Tittar du […][...]

Året var 2000 och Yo La Tengo blev kantigare och stiligare. När arrangemangen blev luftigare och långsammare framträdde en skärpa. Soundet gav också utrymme för vassare och noise-igare spår. När influenserna från nittiotalsindien levde och bandet provade nya bandmedlemmar till varje släpp var Yo La Tengo lite av varje. De hade hittat ett koncept men […][...]

I år fyller hiphopen 30 år. Ola, Pontus och Karin uppmärksammar det med att lista tre producenters trettio bästa verk. När det kom till min tur att göra en special hade jag inga hiphopproducenter på lager. Producenter? I min värld? Phil Ek? Mike Mogis? Jubileum då? Jo. Vad ingen visste var att det är just […][...]

Jag älskar Yo La Tengo. De är för mig vad Jules var för Jim. Visst, det finns band jag har haft mer passionerade förhållanden till, men det är oftast till följd av vanlig hederlig rotlöshet. När tillfälliga förälskelser och snedsprång har bedarrat sitter vi alltid där, Yo La Tengo och jag, och vet att det […][...]

Den åttonde september får vi äntligen dra ner rullgardinen och begrava oss i ett nytt album från Yo La Tengo. Under våren har Georgia Hubley, Ira Kaplan och James McNew, efter en halvdan succé med Condo Fucks Fuckbook, stannat hemma i Hoboken och gjort utflykter till Nashville för att spela in Popular Songs. Om du […][...]

Ett bistert lämmeltåg av galon rör sig målmedvetet mot Stora skuggan. Det är dags för Where The Action Is, och vad Olle Ljungström senare ska kalla för ”2000-talets nya metrologiska bottennotering” har tagit Stockholm i besittning. Regnet öser ner utan minsta barmhärtighet, och förväntningarna tycks små hos den tappra skara av masochister och kapitalister som […][...]

Förra året annonserades en spelning med okända Condo Fucks ut som en återförening av ett åttiotalsband från New England. Att det var Yo La Tengo som skulle kliva ut på scenen stod snart klart och nu är debutalbumet här. Fuckbook är Condo Fucks motsvarighet till Yo La Tengos Fakebook. Bekväma covers av gammal rock och […][...]

Snabbast ökande låtarna på Last.fm den senaste veckan kommer från samlingsplattan Dark Was The Night. Här en spellista med skivan. Lyssna på låtarna i Spotify. Listan över artister från 4AD: Andrew Bird Antony + Bryce Dessner Arcade Fire Beach House Beirut Blonde Redhead + Devastations Bon Iver Bon Iver & Aaron Dessner The Books featuring […][...]

Låtlistan på samlingen Dark Was the Night gör mig lätt illamående. Nog visste jag att mitt musiklyssnande var förutsägbart, men snälla, låt mig vara. Här finns Yo La Tengo, The New Pornographers, Bon Iver, Gillian Welch, Andrew Bird och Grizzly Bear. Trettioen låtar till största delen amerikansk storbolagsindie. Bekväm, hyfsat slätrakad svenneamericana och akademikerrock. Allt […][...]