Inte ens hiphopen är lika beroende av den perfekta rytmen på samma sätt som raggan. Där hiphopen hittat sin väg till suburbia är raggan fortfarande lite för annorlunda för att hitta hela vägen till de amerikanska medelklassmiljonerna. Det spelar egentligen ingen roll att P. Diddy håller Elephant Man i handen, han är nog ändå lite […][...]

”The Breakthrough” från 2005 hade sina publikframgångar, vilket tydligen väckte profithunger. Så blev det alltså dags för en samlingsskiva. Fyra nya låtar tjänar som lockbete. Ett måste för dem som på bästa P. Diddy-vis skanderar att Mary J Blige är ”the queen of hip-hop soul” alltså. Meningen är att 15 års karriär, sju studioalbum och […][...]

Jag kan fortfarande spela ”Wait (The Whisper Song)” och tycka att det är en av världens bästa låtar. Så jag var faktiskt lite nyfiken på att höra vad Mr Collipark och hans yang (eller om det är ying) kokat ihop till sitt andra album. Varningsklockan ringde i och för sig redan när jag läste att […][...]

När den politiske industrijazz-rapparen blir gammal blir han… baktaktsproggare. Michael Franti inledde karriären i industrijazziga Beatnigs, fortsatte i Public Enemys kölvatten som en del av Disposable Heroes of Hiphoprisy och landade snart i politiska jazzfunk-combon Spearhead som han använt som plattform sedan dess. Han har sjungit ordet ”revolution” fler gånger än Dennis Lyxzén, så det […][...]

Jag sorterade snabbt bort Leela James när jag fick promon med singellåten ”Music”. Tyckte mest den var blek och harmlös. Noterade och valde bort. Tack, nästa. Så sitter jag och zappar hemma i soffan en kväll. John Legend och Leela James delar tid i rutan. Och där står hon på scenen i Camden som jag […][...]

”Sett filmen”? Nuförtiden är standardsvaret på den frågan inte längre lika självklar. ”Nej, men jag har hört musiken.” Musik som marknadsföringsknep är inget nytt grepp i filmvärlden. Men under 90-talet fick filmmusiken inte bara eget liv. Det blev också en sammanfattning av läget inom den svarta musiken. En sammanfattning där man ofta kunde hitta de […][...]

Då var det avgjort. Nu har ni, våra besökare, sagt ert om vilka skivor som var de bästa år 2000. Vi har fått in nästan 10 000 röster, vilket är 2000 fler än i fjol. Bland drygt de drygt hundra nominerade skivorna skulle en vinnare koras. Det blev ”Marshall Mathers LP” som röstades fick flest […][...]

”The Ecleftic”. Det är en makalöst passande titel. Jag brukar tycka att jag själv är eklektisk i mitt musiklyssnande, men när jag jämför min egen skivsamling med Wyclef Jeans skivor bleknar jag. Wyclef lyckas plocka samman saker som i vanliga fall får mig att stoppa fingrarna i halsen med saker som får mig att jubla […][...]