Beyoncé rör sig mot en del spännande delar av musikkartan på 4, även om det vid en första anblick kan verka tvärtom. Balladerna känns många bland de få, tolv, låtarna, och de flesta passar det fint att sätta power framför, men man märker fort att 4 är ett gediget och stundtals äventyrligt verk. Disco, tjejgruppspop […][...]

En musikal om femtiotalets musikalera med Eighth Wonder-sångerskan och Oasis-Liams exfru Patsy Kensit i en av huvudrollerna och med David Bowie dansande på en jättelik skrivmaskin – kan det vara något att göra film av? Skriver vi 1986 så var det definitivt något att göra film av. Med tanke på att Bowie samma år spelade […][...]

2009 fyller hiphopen 30 skivår. Ola och Pontus firar detta i och med att lista 30 låtar av DJ Premier och RZA, två av världens mest legendariska hiphopproducenter. Deras direkta ansvar för delar av hiphopens utveckling är enorm. Min del i firandet handlar dock om en snubbe som tycks vara mest irriterande, men som faktiskt […][...]

Whitney Houston Million Dollar Bill (Freemasons Club Mix) (låt) När jag skriver det här har jag fortfarande inte hört originalversionen. Faktum är att jag ännu inte hört en ton från Whitneys comeback. Det jag däremot vet är att Freemasons klubbfix gått varm i takt med att mörkret gör sig allt mer påmint. Stor röst och […][...]

Det är alltid fascinerande när en låt blir så populär med en annan artist att de flesta inte har en aning om vem som gjorde den först. De flesta tror nog att det var Aretha Franklin som först krävde R-E-S-P-E-C-T och att The Beatles skrev Twist & Shout. När Atomic Kitten nu gör en cover […][...]

Långt innan R. Kelly blev ett säkert kort när det gäller att snickra ihop lagom förföriska och storsäljande ballader var Babyface redan hovleverantör. Han har hunnit samla på sig visitkort till fler stora soulartister än de stora festfixarna skrapar ihop under en livstid. Storheter som Aretha Franklin, Boyz II Men, Whitney Houston, Mariah Carey, Toni […][...]

”The Ecleftic”. Det är en makalöst passande titel. Jag brukar tycka att jag själv är eklektisk i mitt musiklyssnande, men när jag jämför min egen skivsamling med Wyclef Jeans skivor bleknar jag. Wyclef lyckas plocka samman saker som i vanliga fall får mig att stoppa fingrarna i halsen med saker som får mig att jubla […][...]