Head Off är alltså inte The Hellacopters sista skiva som det sagts. Lite beroende på hur man väljer att se det har den sista redan kommit och hette Rock & Roll Is Dead eller så är det här den näst sista och den kommande liveskivan den sista. Ja, möjligen kan man med lite god vilja […][...]

Det finns de som hävdar att hårdrocken är död. Att den stagnerat och inte längre utmanar de givna konventioner som den från början ifrågasatte. Grunden lades på sextio- och sjuttiotalen, men sedan dess har mycket förändrats. Och eftersom hårdrocken som sådan inte hängt med är den inte längre intressant. Ett alternativ är att bortse från […][...]

Vad världen behöver i tider som dessa är nog en rejäl skopa bekymmerlös rock 'n' roll. Sådan den levereras av Marvel, som efter att ha gett ifrån sig en samling sjutummare nu tar steget upp till en fullängds-CD. 13 låtar, tre kvart av rak rock 'n' roll. Ni som har hört sjutummarna vet vad ni […][...]

På Roskilde 2002 fanns det ett gäng som tältade med en backdrop som stolt skanderade ”Slackerism – against all creative activity”. Deras slogan har stannat med mig. Och först nu slår det mig att de har fel. The Deadbeats spelar nämligen slackerrock. Tillbakalutad, svängig rock. ”Ingen jävla upplevelsenoja”, som Kjell Berqqvist eftersträvade i filmatiseringen av […][...]

Reflexmässigt ryggade jag enbart genom att se omslaget. Fantastiskt smaklöst. Tits 'n' ass. Hur kul är det? Och när det dessutom presenteras på detta sätt, med brösten på framsidan och häcken på baksidan. Ett riktigt lågvattenmärke. Förvisso har rocken alltid dragits med den grejen, men någon gång borde det ju ta slut. Jag tvivlar. Tyvärr. […][...]

Att Thin Lizzy, Kiss och Whitesnake hade sina respektive storhetstider under 1970-talet håller nog medlemmarna i The Peepshows med mig om. Bandet har på sina tidigare skivor larmat på i både punk- och hårdrockland. Den här gången har de lugnat ned sig en aning, men låter jämnare och svängigare än någonsin. ”Refuge for Degenerates” tog […][...]

”Pushing Scandinavian Rock to the Man! vol 2″ är tillsammans med Vegas V.I.P:s singel ”Nightrider” och Madrugadas senaste album den CD jag spelat mest under våren. Danska Bad Afro har sammanställt sexton mer eller mindre fantastiska låtar med några av de skönaste banden norra Europa kan uppbringa. Det är mycket garage, slammer, själ och hjärta […][...]

På the Peepshows album ”Mondo Deluxe” finns några återkommande inslag på mina bland-CD:s komponerande för fest eller bilkörning. ”Thy Will (Not Mine)” och ”City of the Damned” är två odödliga rocklåtar. På gränsen till odödlig är också bandets spelning på förra årets Hultsfredsfestival. Mitt i den iskalla natten mellan fredag och lördag gjorde the Peepshows […][...]

Randy har bytt skepnad igen. Punk-Sveriges största kameleonter har flyttat till den naturliga hemvisten Burning Heart och ömsat skinn. När nio av tio skatepunkare bytt kostym, mognat eller börjat spela garagerock släpper Randy ifrån sig en skiva som inte kan beskrivas som något annat än punk. Rakt av punk. 17 låtar energistinn och tokglad punk. […][...]