Reflexmässigt ryggade jag enbart genom att se omslaget. Fantastiskt smaklöst. Tits 'n' ass. Hur kul är det? Och när det dessutom presenteras på detta sätt, med brösten på framsidan och häcken på baksidan. Ett riktigt lågvattenmärke. Förvisso har rocken alltid dragits med den grejen, men någon gång borde det ju ta slut. Jag tvivlar. Tyvärr.

Rent musikaliskt är det lyckligtvis inte lika dåligt. Det faktum att Wonderfools kommer från Norge stimulerade Turbonegronerven på mig lite, men jag drar hellre paralleller till dels Kiss 1980-tal, dels senaste Peepshows. Noga nerskitat, men ändå.

Någon framtida klassiker blir inte ”Future Classics”. Rock enligt standardformuläret, med några höjdpunkter i inledande ”Secrets and Lies”, ”All I Want is You” och någon till, men det här är en skiva som jag max skulle lägga en femtiolapp på vid någon skivrea. Ohörd skulle jag inte ta i den med tång, med tanke på omslaget.