Jag förväntade mig inte så mycket av skivan. Och ärligt talat var jag inte så imponerad av The Dillinger Escape Plans spelning i Teaterladan i somras (även om det är fascinerande i sig att de kunde spela på det sättet under inverkan av så mycket rörelse). Kanske var det ljudet, men jag hörde mest en […][...]

Viktiga band: Napalm Death, Brutal Truth, Nasum. En av de mest extrema formerna av metal är grindcore. Daterad så långt tillbaka som 1986-87, då Napalm Deaths klassiska debut ”Scum” spelades in, gör den förvånansvärt tidig. Napalm Death är genrens anfäder och deras fyra första skivor (”Scum”, ”From Enslavement To Obliteration”, ”Utopia Banished” och ”Hamony Corruption”) […][...]

Det var tur att Meshuggah och Dillinger Escape Plan spelade på torsdagen. Det hade nog varit för mycket för att mäkta med när man är lördagsseg, nämligen. Meshuggah var mitt första band ut, om man bortser från den sövande Sophie Zelmani-spelningen, som mest bekräftade att jag hellre avnjuter hennes musik i en fåtölj än på […][...]

Jag hade fyra konserter inringade med tjocka streck när torsdagsschemat hade skärskådats – PJ Harvey, The Roots, Dillinger Escape Plan och The Pixies. Så här dagen efter är det som vanligt bara att konstatera att planeringen sprack. Först ut blev istället Alicia Keys, vars låtkatalog jag inte har något närmre förhållande med. Duktigt, men småtråkigt […][...]

Vi har aldrig tidigare varit så oense om vilken skiva som är årets bästa. Faktum är att ingen hade placerat den skiva som toppar vår gemensamma lista allra högst (även om två av oss höll den som näst bäst). Fyra av skivorna som någon i redaktionen höll allra varmast om hjärtat hamnade inte ens bland […][...]

När du trycker på play förväntar du dig att få hjärnan urblåst. Det blir ännu värre. Eller, för att vara ärlig – ännu bättre. Efter att Dimitri Minakakis lämnat bandet stod Dillinger Escape Plan ett tag utan sångare. De sökte en ny via sin webbsida men under tiden de letade ville de spela in nytt […][...]

Fjolåret var tufft. På musikfronten alltså. Det dukas upp ett storslaget smörgåsbord av elak, skruvad och kompromisslös rockmusik. Death metal-veteranerna Cannibal Corpse manglade sina lyssnare sönder och samman med ”Bloodthirst”. Neurosis visade upp nya vägar för den noise kräsne på ”Times of Grace” och den synnerligen innovativa mörker konstellationen Today Is The Day skrämdes med […][...]