Jag kommer inte ihåg vad det var som gjorde att jag fastnade för Scraps of Tapes senaste skiva This is a Copy, Is This a Copy. Föregångaren Read Between the Lines at all Times var i ärlighetens namn ett sömnpiller som upprepade vad många redan hade gjort och saknade en tydlig egen identitet. Men några […][...]

50 Cent Curtis Interscope Records/Universal Men 50 Cent då? Officiell sajt Kanye West Graduation Roc-A-Fella Records/Universal Den här är säkert bra den med. Officiell sajt Stoneflowers Peace, Love & Stoneflowers Eget släpp Demo från Uppsala. 70-tals inspirerad boogierock/hårdrock. Officiell sajt, Myspace Gutworm Disfigured Narcissus Anticulture Records/Sound Pollution Thrashig death metal med disten i botten. Myspace […][...]

Det är ganska svårt att skriva en special baserat på en dag. Men i skrivande stund är det de förutsättningar som finns. Vi börjar från början. När tåget efter drygt tjugo timmars resande (dessutom försenat, givetvis) till sist ankommer till semesterorten Benicàssim är det som att kliva rakt in i en bakugn. Luften är vansinnigt […][...]

Emrik Kontrollen Emrikording & Entertainment/Dead Frog Distribution Emrik blandar och ger. Vistradition med hip-hop, funk och soul. Myspace Sara Rumar Why? Because. When? Now. Dead Frog Records/Dead Frog Distribution Smittsam och akustisk pop som vi har hört förut. Officiell sajt Lions Share Emotional Coma AFM Records/Sound Pollution Heavy metal. Ett band för Sweden Rock Festival. […][...]

Första gången jag stötte på Aerial var när de agerade förband till Mono på Kulturhuset i Stockholm i höstas. Gav dem inte särskilt mycket uppmärksamhet vid det tillfället och efter sex timmars bussresa slog jag mig i stället ner med en kopp kaffe och inväntade huvudakten. I efterhand framstår det mer och mer som ett […][...]

Mats Gustafsson rör sig inåt. På väg att implodera. Känsloskalan verkar ganska kall och steril, men musiken är inte utan känslor. I sin komposition för fem gitarrer, saxofon, elektronik och röster hör jag frustration. Frustration över tingens tillstånd och omöjligheten att få kontroll över det moderna livet, gestaltat i noter och ljud. Naturligtvis är det […][...]

Det finns en del givna regler för hur en samling bäst skall sammanställas. En samling av den typ som ”Hello Kids” är (alla låtar som inte fått plats på album) ska vara kronologisk. Det brukar vi väl vara överens om? Men jag vete tusan om det här inte är beviset för att det omvända egentligen […][...]

Det första spåret, ”Intro”, leder mig in i den, en mjuk gitarrmatta övergår i ”Brave Men Run (In My Family)” och dess aviga beats, efter en gitarrurladdning lägger sig kaoset, en plonkig bas skapar ett psykotiskt gung och Kim Gordon öppnar munnen: ”Seven days and seven nights I dreamt a sailors dream at sea Seven […][...]

Första gången jag lyssnade på 3.00 A.M. Serenades kändes det som om jag snart skulle börja gilla skivan. Det verkade som det fanns något där, något som letar sig in och tar mig på en resa när jag äntligen förstår. Men nu, några veckor och ett otal lyssningar senare har jag kommit fram till att […][...]

Bra trio i rock från New York. Som gjort för en ny hajp. I april kommer skivan till Europa och samma månad spelar de som förband till The Jon Spencer Blues Explosion i London med en efterföljande egen klubbturné. En eller två månader kvar till en framsida på NME alltså. Om man skall tala om […][...]