Ginuwine är nog ett rätt okänt namn för de flesta, även bland dem som gillar modern amerikansk r'n'b. Och även om man vet vem han är, glöms han ofta bort. Trots detta är hans debutsingel Pony från 1996 en klassiker. Det var nämligen med den som Timbaland fick sitt genombrott. Sedan följde två Ginuwine-album nästan […][...]

Anticon. Jag skulle kunna ägna halva recensionen åt att rabbla upp hur nere jag är med den amerikanska, underjordiska rapscenen. Hur jag varit det sedan dag ett. Hur jag tycker att det är det bästa som hänt sedan människan började prata i takt till musik. Men det skulle vara så förutsägbart. Dessutom skulle jag ljuga […][...]

Vi har aldrig tidigare varit så oense om vilken skiva som är årets bästa. Faktum är att ingen hade placerat den skiva som toppar vår gemensamma lista allra högst (även om två av oss höll den som näst bäst). Fyra av skivorna som någon i redaktionen höll allra varmast om hjärtat hamnade inte ens bland […][...]

Att Snoop hade något riktigt stort på gång till sin första skiva i full frihet anade jag redan när jag hörde ”Tha Last Meal”, sista släppet på No Limit. Men aldrig någonsin hade jag vågat hoppas på det här. Snacket inför skivan har mest handlat om hur Snoop Dogg slutat att både röka på och […][...]

När Loud Records 1997 gav ut samlingen Bring Da Ruckus – A Loud Story, var Xzibits Paparazzi det starkast lysande ögonblicket. Och det i konkurrens med Wu-Tang Clan, Mobb Deep, The Alkaholiks och Sadat X. Med sin fräsande attack på falska rappare, sitt sväng och sina massiva stråkar sopade den banan med övriga spår på […][...]

Långt innan R. Kelly blev ett säkert kort när det gäller att snickra ihop lagom förföriska och storsäljande ballader var Babyface redan hovleverantör. Han har hunnit samla på sig visitkort till fler stora soulartister än de stora festfixarna skrapar ihop under en livstid. Storheter som Aretha Franklin, Boyz II Men, Whitney Houston, Mariah Carey, Toni […][...]

Det skulle ju vara så enkelt att såga den här skivan av moraliska, etiska och ideologiska skäl. Att den skulle komma har väl hela tiden mest varit en fråga om när Suge Knight skulle komma loss från kåken. Det och när närmsta jul dyker upp. För den här skivan är en av årets säkraste julklappar. […][...]

I know y’all been waiting for a long time, börjar den gode Jadakiss. Och visst har det hänt en del sedan världen hörde talas om honom. Det har blivit två skivor med The Lox, två med Ruff Ryders-kollektivet och en lång rad gästinhopp. På den egna debuten får Jadakiss milt sagt schysst hjälp. Bland producenterna […][...]

”Sett filmen”? Nuförtiden är standardsvaret på den frågan inte längre lika självklar. ”Nej, men jag har hört musiken.” Musik som marknadsföringsknep är inget nytt grepp i filmvärlden. Men under 90-talet fick filmmusiken inte bara eget liv. Det blev också en sammanfattning av läget inom den svarta musiken. En sammanfattning där man ofta kunde hitta de […][...]

Vem hade vågat tro att Snoop Dogg skulle slå till i årets tolfte timme och leverera ett av årets riktigt sköna funkalbum? Inte jag i alla fall. Sedan debuten har Snoops karriär varit i ständig utförsbacke och det har känts som om det skulle krävas ett mindre mirakel för att stoppa fallet. Eller åtminstone en […][...]