I veckan kom rapporter om hur Sly Stone nu lever som hemlös i sin bil på gatorna Los Angeles och fjärmar sig allt mer från sin omvärld. Hur tragiskt det än är lever hans musikaliska livsverk och den kreativa anden är i allra högsta grad fortfarande närvarande och influerande. Funkig psykedelisk soul är onekligen en […][...]

George Clintons näsa blir bara längre och längre. Den här gången drar han med sig bland andra Sly Stone, El Debarge, RZA, Carlos Santana och Red Hot Chili Peppers ner i smutsen. Nu kan man för all del hävda att en del av dem redan krälat i den ofunkiga sörjan länge och väl, men inte […][...]

Jussi-Pekka Parikka gjorde en av 2006 års bästa låtar med sin Spring Rain. Det är sånt som räcker för att jag ska kasta mig över allt jag hittar med en viss artist. Problemet med Jussi-Pekka är att han, som så många andra artister i det elektroniska facket, lider av allvarlig personlighetsklyvning rent musikaliskt. Man vet […][...]

När jag läste intervjun med Sly Stone i Vanity Fair nyligen slog det mig hur förbannat tråkiga musiker jag lyssnar på är. Där finns ingen som brakar omkring på en knallgul chopper, ingen som spontant klipper hål i mattor för att använda som poncho när det ska tas bilder eller… javisst en hel arsenal med […][...]

”Now. It seems to be some people out there who don't know what a party is. You know what I'm saying, hell yeah? Let me bring it down for you. You pay too much money to come in here an' sit on yo' ass, right? So the best thing to do is just have a […][...]

Fredrik Strage har en gång sagt att electroclash var musikjournalistmusik. Musik som hyllas överallt, men som inte en käft utanför kåren köper. Det ligger en hel del i det. Oavsett vad man må tycka om electroclash (allt från att det var ett skitkass genrenamn till att musiken bara är såååå 2002) så kom Felix da […][...]

Som så många andra hörde jag Cody ChesnuTT första gången på Phrenology när The Roots gav sig på hans The Seed. Att det dessutom råkar vara bästa spåret på skivan gjorde inte precis att jag fick mindre lust att kolla upp vem gästartisten egentligen var. Men Phrenology var däremot inte första gången jag stötte på […][...]

Det är inte ofta jag lärt mig texter till den grad att jag fortfarande minns dem efter tio år, men det har hänt. Sly and The Family Stones platta Fresh innehåller ett par sådana låtar där varenda inandning, frasering och stavelse sitter bergfast memorerat. Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag hörde den. En gång […][...]