Med 2009 års Grand Letdown positionerade sig Scraps of Tape i spetsen av vad vi lite slarvigt kallar postrockgenren. Postrock eller inte, icke desto mindre var bandet att räkna med, en kraft i paritet med, säg, Explosions in the Sky. Med purfärska Resident Flux har man flyttat fram positionerna ytterligare. Det är en mer direkt […][...]

Instrumentalt och nedtonat. Högt. Det hörs att Red Sparows ligger på Neurosis skivbolag när de börjar spela på White Stage/Teaterladan. En av gitarristerna bad ljusteknikern om att bara få bada i mörkt rött ljus, inte tjafsa med andra färger och det är naturligtvis rätt. Videoprojektionen bakom tappas bort helt med ett litet vitt skynke som […][...]

Fredagen inleddes där torsdagen avslutades: på Teaterladan eller vita scenen som den heter nu för tiden och det är Paper som står för musiken. Efter alla lovord om Stockholmstrion var jag väldigt förväntansfull och lyckligtvis infriades dessa förväntningar med råge. Den tidiga speltiden till trots (13.15) var bandet förvånansvärt peppat och gjorde en riktigt bra […][...]

Det var jobbrelaterade omständigheter som häromdagen ledde fram till att jag blev varse att nytt material med The Appleseed Cast fanns tillgängligt. Och trots att det var länge sedan jag senast stiftade bekantskap med Kansas-kvintetten (Peregrine från 2006) är det ett igenkännande sound jag möts av på Middle States. Postrocken bandet ägnar sig åt drar […][...]

I ärlighetens namn är jag inte riktigt färdig med 2005 års Chronoclast ännu. Därför känns det en aning märkligt att kanadensarna i Buried Inside kommer med nytt material, trots att det har gått fyra år nu. Men det gör inget när det är så här bra. På Spoils of Failure står en hel del att […][...]

Hjärtats orkester Ensamma hjärtan Kapellet Records Poporkester från Göteborg med blås. Officiell sajt Kongh Counting Heartbeats Trust No One Recordings/Sound Pollution Tunga, matiga och långsamma riff som bildar ett kargt och mörkt sound (sludge/doom skriver de själva i pressreleasen). Bra skit. Officiell sajt Chuck Ragan Los Feliz Side One Dummys Records/Sound Pollution Raspig röst, akustisk […][...]

Piraterna–Elit Vetlanda i elitserien i speedway i kväll. Bilresa ensam kräver musik, så jag slängde ihop två blandskivor. Får se vad jag är på för humör när jag väl sitter i bilen. CD1 16 Horsepower Sinnerman Bruce Springsteen Lost in the Flood Elmore James It Hurts me Too Jimi Hendrix Little Wing Johnny Cash Bridge […][...]

Generellt sett tycker jag oftast att postrock är ganska svårt att få grepp om eller sätta fingret på. Postrock är en väldigt abstrakt musikform som kräver sin tid för att man ska komma in i den och det handlar mer om fantastiska partier än ögonblick och hela låtar. Red Sparowes har dock lyckats med att […][...]

Pelican damp ner som en smärre överraskning med ”Australasia”. Instrumentala låtar som bar drag av postrock, men som fortfarande stadigt stod kvar i hårdrocken. Framför allt var det inte lika utsvävande utan mer direkt. De kunde smeka fram trevande toner, men även ta ett fast grepp om lyssnaren. ”The Fire in Our Throats Will Beckon […][...]

För ett kort ögonblick var jag på väg att avfärda finska Callisto som Isis-kloner och inget mer. Lyckligtvis släppte jag hanen och lät tiden gå. Callisto är nämligen väl värda sin egna plats på släktträdet någonstans kring Isis, Cult of Luna, Red Sparowes och Godspeed You! Black Emperor med flera. Även om likheterna är många […][...]