Recension
- The Bedlam in Goliath (fil (mp3)) The Mars Volta
- 2008
- Universal
Förbannelse
Lyssna
Etiketter
Jag minns fortfarande känslan när jag stiftade bekantskap med The Mars Volta för första gången. Inertiatic ESP inledde såväl debutskivan, De-Loused in the Comatorium, som min verklighet tillsammans med bandet. Upprymdhet är väl det som kan komma närmast en beskrivning så här en handfull år senare.
På något märkligt sätt lyckades The Mars Volta sedan ta sin progressiva rock in i mittfåran, förmodligen tack vare en hype på grund av sin koppling till At the Drive-In och uppbackning av megaartister som Red Hot Chili Peppers. Trots en otillgänglighet med relativt intrikata låtbyggen, som gärna svävade ut i psykedelia. Och i mittfåran har de sedan stannat.
The Bedlam in Goliath är den fjärde fullängdaren från Cedric Bixler-Zavala och Omar Rodriguez-Lopez, som är stommen i The Mars Volta. Hela skivan kretsar kring bandets upplevelse efter att Omar gav Cedric ett ouija-bräde, ett bräde som de kallade ”The Soothsayer och som är något liknande sådana som används för att utföra Anden i glaset. Kontakten med andevärlden, via brädan, gick sedermera över styr och Omar fick till slut begrava brädan för att bli av med den förbannelse som bandet ansåg sig ha drabbats av.
Men förbannelsen verkar ändå inte ha försvunnit helt, utan även ha letat sig in på skivan. För om känslan var upprymdhet för tre skivor sedan, har den blivit smått kvävande på The Bedlam in Goliath. Från att ha varit spontant och lekfullt, har The Mars Volta blivit överarbetat och knasigt. På ett dåligt sätt.
Formeln är fortfarande densamma som bandet har använt sig av på tidigare skivor. Men flera gånger svävar bandet ut alldeles för mycket på The Bedlam in Goliath, ungefär som om de tar i lite extra för att dölja ett koncept det har gått slentrian i. The Mars Volta 2008 känns sökt, och det är en dålig känsla. Det finns dessutom, eller kanske just därför, inte en enda låt på hela skivan som håller hela vägen ut.
Och när det kommer till den där förbannelsen, hoppas jag bara att den inte har nått mig på något sätt. Att behöva ha lyssnat på skivan borde vara straff nog.
Publicerad: 2008-02-13 00:00 / Uppdaterad: 2008-02-13 23:15
29 kommentarer
Jämför recensionen med musiklandet.se
#
Håller faktiskt med om kritiken, även fast jag är ett inbitet fan. Upprymdheten från första skivan återkom nästan aldrig, lekfullheten och originaliteten bleknat, och slentrianen har kommit. Dock så skulle jag nog inte ge den ett betyg som 3 / 10, utan istället 7 / 10, men som sagt, jag är ett inbitet fan och kanske inte så objektiv.
#
Jag tycker inte originaliteten har bleknat, men ja, det är helt enkelt inte lika bra. 7/10 känns mycket rätt.
#
kalla det inte progressivt bara
ett storbolag som Univeral skulle inte ge ut något som inte faller indie-kidsen i smaken
#
I mina öron är detta den starkaste sedan debuten (kanske till och med starkare), mycket beroende på att låtarna är tillbaka. Inledningen med Aberinkula, Metatron, Ilyena, Wax Simulacra, Goliath, Tourniquet Man och Cavalettas är otrolig.
Sedan infinner sig en viss mättnad, inte så mycket för att låtarna blir sämre utan för att jag inte orkar mer, vilket inte nödvändigtvis är något dåligt eftersom det delvis är det som jag förväntar mig av Mars Volta.
Jag kan förstå kritik i stil med att de inte ändrat konceptet så mycket under karriärens gång men iom att jag får känslan av att det var detta de ville få fram hela tiden så tycker jag att det först kan bli ett problem för nästa skiva (som de redan börjat planera och kallar sitt ”akustiska album” enligt wikipedia).
Till sist vill jag skjuta in att jag gillar nye trummisen.
9/10 (kan möjligen stiga lite till)
#
..men omslaget är snyggt :)
#
Jag saknar ATDI..
#
André> Varför skall vi jämföra med de amatörerna?
#
Varför recenserar förresten inte Fredrik Welander (som recenserat de andra två Mars Voltorna)?
#
Fredrik har tagit en paus.
#
innan han kommit upp i de 1000 recensioner ha utlovat!==!? afgå½½½
#
Hahaha. Bra Thomas. Har ej hört skiten men skit är det garanterat. Nåt på g med nya Deranged?
#
Har aldrig varit så himla förtjust i Mars Volta men omslaget är som sagt hur snyggt som helst! Får lust att kolla in denna skiva endast därför..
#
Erik: den kom häromdagen tillsammans med Dismember, men har full sjå med Hate och Hate Eternal just nu. Ska ge mig på den vad det lider.
#
Måste nog kolla in detta trots allt. Den förra var ju lite snårig men det är väl grejemn med MV – tuggmotstånd.
#
Metersystemet: amatörer och amatörer . . . jag ser extremt få recensioner som liknar objektiva här på dagens skiva, vilket jag iofs inte ser någon annanstans heller, en recension är trots allt bara en recensents subjektiva åsikt. Att jämföra med någon annan är alltid bra. Och på Musiklandet får ju denna skiva en helt annan behandling . . .
#
Det skulle vara intressant att se ett exempel på en objektiv recension.
#
Justja. Jag avskyr nya trummisen. Jag saknar Jon varje dag. Om watcher inte tror att det är progressivt är han fjantig. Det är klart det är progressivt. Det är ju därför man inte vågar berätta att man älskar’t.
#
En objektiv recension: ALLT Christer Sjögren gjort är skit.
#
Patrik Hamberg: En sådan skulle kallas varudeklaration. :-)
#
Jag håller med recensenten. Detta är inte bra.
#
Denna skiva är en bra start på musikåret. Starkaste sedan debuten, oja. 8,5/10.
#
Jättebra om man gillar TMV!
Säkert jättedåligt om man hatar TMV!
:D
#
[...] skiva försöker recensera The Bedlam in Goliath Dagens skiva fortsätter med paradgrenen att visa att normativa skivrecensioner borde genomgå en rejäl kulturrevolution á Mao Tse Tung. Känslor människor får ut av olika sorters musik beskrivs i skivrecensioner som objektiva [...]
#
Humor. Trodde inte Mars Volta hade så hängivna fans.
#
Tror jag dom inte dom har heller. Läs kommentarerna längre ner på sidan.
#
Oj. Det där (Dagens skiva försöker etc.) var det ängsligaste jag läst på länge. Storm i en vattenglas, verkligen. Get over it.
#
Konserten i onsdags var hur fet som helst.
#
Det första albumet jag hör med Mars Volta. I mina öron låter det bra, nånstans 7-8 pinnar. Men de fyra första låtarna är de absolut bästa, och blir sedan svåra att överträffa. Mycket bra trummis!
#
Kommentera eller pinga (trackback).