Jag trodde aldrig jag skulle tröttna på Jamie Stewarts utspel. Han var hjärtat utanpå bröstet, med en röst som både brast och krossade. Fantastiskt patetisk tog han med mig till såna där känslor som bara popmusik kan ge. Jag vet inte om det är jag eller Jamie egentligen. Men 2006 tog det stopp för mig. […][...]

Egentligen behövs ingen djupare analys än konstaterandet att det här är en världsfenomenal skiva. Men eftersom jag ibland gillar att brodera ut så tar vi väl den långa versionen också. Jag hade kunnat skriva den här recensionen redan efter första lyssningen. Det är ju så med vissa skivor att de sitter precis där de ska […][...]

Under en välgörenhetsgala i London i november kommer The English National Ballet framföra en balett koreograferad till The Beach Boys God Only Knows från 1966. Brian Wilson och hans kompband står för musiken under kvällen. Dansen koreograferas av Wayne Eagling som även hjälpte Freddy Mercury med balettstegen i videon till I Want to Break Free. […][...]

Eftersom hela Queens framträdande finns på YouTube, men i fem delar så tänkte jag att jag kunde posta allihop på samma sida i anslutning till dagens recension.[...]

Ett tidigt musikminne är till Queens Radio Ga Ga. Jag tittade storögt på videon på något SVT-program och tyckte att det måste vara det fränaste som någonsin hänt och då fattade jag ändå inte alls kopplingen till Fritz Langs Metropolis. Det var särskilt bra för att pappa gillade det, för då var han den där […][...]

En rockpose med fuzz på gitarren kliver bredbent ur högtalaren. Mest underkroppen faktiskt. Jack White sjunger ”A seven nation army couldn't hold me back”. Utan att tänja på uttrycket, utan att sjunga med stora bokstäver. Bluespunk, med drag av Butthole Surfers, utan att vara spritt språngande galet. Jack och Meg White har tagit ett kliv […][...]

Det sa speakerrösten i den tyska reklamen för nån metalsamling som alltid rullade i pauserna i MTVs Headbangers Ball. Naturligtvis var det ”Ace of Spades” som var med. Så är det alltid. Och så ska det vara. Låten är en evergreen. Något annat som jag fortfarande tänker på när jag fnissar åt minnet, är hur […][...]

Det är lite grand som den berömda ketchup-effekten. Ni vet, man bankar på flaskan utan att det händer särskilt mycket och så helt plötsligt kommer all ketchup farande på en gång. Det är lite så det har varit med ställt med popmusiken. Det har inte hänt så mycket de senaste åren men nu har det […][...]