Amerikanska Poison är nästa headliner som presenteras till årets upplaga av Sweden Rock Festival. Bandet gör därmed sin andra Sverigespelning någonsin – den förra var på Monsters of Rock 1990. Spelningen är dessutom den enda bandet gör i hela Europa i sommar.[...]

Det är förundrande hur väl The Donnas finner sig till rätta i den nya kostym som Bitchin’ betyder. I och med skivan lämnar de mestadels 1970-talet bakom sig och kliver rätt in i 1980-talet. Som referensalbum till hur Bitchin’ skulle låta använde man sig av Ratt, Poison och Mötley Crüe, allt medan kärleken till Kiss […][...]

Viktiga band: Hanoi Rocks, Easy Action, Poison, Tigertailz, Shotgun Messiah, Mötley Crüe, Last of the Teenage Idols, Gemini 5 Beväpnad med mer hårspray, smink och knivskarpa allsångsrefränger än någon annan metallgenre var det stilen som fick mödrar att ta fel på söner och döttrar (och kanske framför allt låsa in de senare). Med rötterna i […][...]

Ska man dra några grova växlar av bandnamnet så spelar de här människorna hairmetal à la Posion. Det var nämligen så bandnamnet dök upp; de stötte på en berusad man som lyssnade på Poison och som hävdade att det var death metal. Uttalandet bemöttes sakligt, men bestämt, med frasen att Poison snarare är att likna […][...]

Tre saker bör finnas i närminnet de närmaste minuterna. För det första så var jag en av de där nördarna som The Donnas bara älskar att sabla ned. Vareviga text handlar om de coola killarna (som i och för sig hela tiden tas ned på jorden av tuffa brudar), festerna och den så rockiga livsstilen. […][...]

The Dogs D'Amour. För vissa är det ett bandnamn som lockar fram minnen och skapar ett nostalgiskt skimmer i blicken. För de allra flesta säger namnet säkert ingenting. Jag hör till den första kategorin. Bandets första skiva ”The State We're In” släpptes redan 1984 på det finska skivbolaget Kumi Beat och är en eftertraktad raritet […][...]

Donna A, Donna C, Donna F och Donna R är tillbaka med ännu en charmig attack av frän attityd och koola gitarrer. Att ännu en gång dra upp parallellerna med Ramones och Runaways känns nästan påfrestande. Visst finns de där, likheterna. Visst doftar delar av musiken av nämnda kvartetter, men The Donnas rötter ligger lika […][...]