De började med att bygga en studio i Harlem. När de byggt studion spelade de in ett album. Efter att ha gett ut albumet gjorde de sin första live-spelning. De gjorde många spelningar. Numera är de inne på tredje albumet och låter live även på skiva. På ett ganska tråkigt sätt. Hamilton Leithauser sjunger från […][...]

Moby behöver knappast någon presentation längre. Med Play gick han från att ha varit backletarnas och vitetikettfetischisternas favorit till skivhyllorna hos de som bara köper fem skivor om året. En ganska märklig förvandling. För så himla mycket har egentligen inte hänt med Mobys musik sedan Everything Is Wrong. Möjligen går melodierna i ett makligare tempo […][...]

Ända sedan flygkraschen för sisådär nio månader sedan har branschen försökt hitta den nya Aaliyah, nästa baby girl. En ung, snygg tjej med schysst röst som kan fylla sina skivor med lika delar framtidsbounce och sängkammarballader av klassiskt snitt. Brandy revampades med hjälp av Rodney Jerkins och resultatet blev inte alls oävet. En Aaliyah-kopia, visst, […][...]

När jag hör Fantastic Damage blir jag inte ett dugg förvånad över att det är just El-P som gjort en skiva tillsammans med Alec Empire. Aldrig har jag hört en så trasig produktion på en hiphop-skiva. El-P (Jaime ”El-Produkto” Meline) har sin bakgrund i Company Flow från New York som gjorde några skivor i slutet […][...]

Bra trio i rock från New York. Som gjort för en ny hajp. I april kommer skivan till Europa och samma månad spelar de som förband till The Jon Spencer Blues Explosion i London med en efterföljande egen klubbturné. En eller två månader kvar till en framsida på NME alltså. Om man skall tala om […][...]

Att skriva gästrecensioner om något annat än de album som man absolut vill försöka pracka på sina bekanta i tid och otid och som man verkligen älskar verkar vara fullständigt ödslande av tid. Därför är det ganska självklart att jag den här gången väljer Quicksands debutalbum från 93. Den CD som just nu brakar ur […][...]