Det är lätt att tröttna på trendmedveten musik. Jag gör det ofta. Då kan jag fylla mina hörlurar med Suede eller Oasis och beklaga att de fläskigt melodiösa britpop-gitarrerna verkar vara bannlysta från modet. Det fina med Spiritualizeds nya album är att det tycks vara skapat i en bubbla, avskärmat från allt vad trendkänslighet heter. […][...]

Man kunde skönja varthän det skulle barka på spåret America på förra Last Days of April-albumet Gooey – en slags förfinad americana kryddad med snygga gitarrhookar. Där 2010 års album, bara där en anmärkningvärt kort tid mellan LDOA-skivorna, bitvis innehöll flörtar till FM-rock och en mer akustisk ljudbild sluter 79 cirkeln. Här går Karl Larsson […][...]

Med 2009 års Grand Letdown positionerade sig Scraps of Tape i spetsen av vad vi lite slarvigt kallar postrockgenren. Postrock eller inte, icke desto mindre var bandet att räkna med, en kraft i paritet med, säg, Explosions in the Sky. Med purfärska Resident Flux har man flyttat fram positionerna ytterligare. Det är en mer direkt […][...]

Kvart i fem börjar årets konsert i Hultsfred. När Charles Bradley, efter att kompbandet kört ett par instrumentala låtar, kliver in på scenen stiger jublet i Teaterladan (förlåt White Stage). Jag påminns om att det är en av mina absoluta favoritscener i festivalsverige. Få klarar att matcha stämningen i en euforisk och välfylld teaterlada i […][...]

Det skrivs en del i stockholmspressen om att det skulle vara folktomt och ödsligt här i Småland. Att det skulle bero på att publiken vant sig vid stadsfestivaler och de bekvämligheter en sån festival för med sig. Tillåt mig invända. Hultsfred 2011 är förvisso inte lika myllrande som några av de mest framgångsrika åren, men […][...]

Det är väldigt svårt att förhålla sig till ett nytt Gillian Welch-album. När albumet släpptes i veckan haglade slentrianhyllningarna och jag själv var en del av det. När redaktionen skulle sätta samman månadens bästa musikhändelser var jag inte sen att deklarera att det är Gillian Welchs nya album som är bäst. Inte behöver jag höra […][...]

Sammanlagt mer än 250 konserter. Fem festivaldagar, och ytterligare två under vilka man intar Barcelonas gator med konserter i parker och på gatan. Mångmiljonbudget, givetvis. Men Primavera Sound, som firar sin elfte upplaga, har ändå lyckats växa tämligen organiskt. Till skillnad från många andra stora europeiska festivaler utgörs bara en bråkdel av resurserna av statliga […][...]

Simian Ghost Infinite Traffic Everywhere Det började som ett upprop på Facebook och slutade med en självklar förstaplats i klassiskt Anvil-stil. Vi gratulerar Simian Ghost till förstaplatsen på listan över era bästa skivor 2010. Infinite Traffic Everywhere har samma approach som samtliga Aerialutgåvor och är samtidigt ett steg från den Dialog Set-doftande indierocken. Här återfinns […][...]

Songs: Ohias sjunde och sista album markerar övergången till Magnolia Electric Co. som kom att släppa livealbumet Trials & Errors två år senare. Magnolia Electric Co. är väldigt lite Songs: Ohia. Namnet förekommer inte och rent musikaliskt så är Jason Molina någon annanstans på Magnolia Electric Co.. Han har gått vidare till ett mer Neil […][...]

Efter turnéer med Shout Out Louds och Johnossi släpper Nervous Nellie tredje fullängdaren Why Dawn Is Called Mourning. Sångaren Henrik Jonzon svarar på tre korta frågor. Berätta om hur Why Dawn is Called Mourning kom till. Vi satte av 10 dagar på Hazelwood-studion i Frankfurt tillsammans med producenterna Kaneoka One och Two Horses. Vi hade […][...]