En rejäl dos hårdrock levereras från Stockholms Crucified Barbara. Singeln ”Losing the Game” föregår albumet ”In Distortion We Trust” som släpps i januari. Tre spår är med på singeln, dels ”Losing the Game” i en edit och en album version samt en cover på Motörheads ”Killed by Death”. ”Losing the Game” är en helt okej […][...]

”Featuring members from Merciless, Entombed and Unanimated” står det i biografin. Något som gör mig smått konfunderad, då dagens upplaga av Damnation består av Peter ”Flinta” Stjärnvind, här under namnet Insulter of Jesus Christ. Åtminstone står han för alla insatser på ”Destructo Evangelia”, efter vad jag har erfarit. Och han har varit eller är förvisso […][...]

Donny Paycheck, trummis och något av en bandledare för Seattles Zeke, är en avslappnad kille med en ganska tilltagen kroppshydda. Han är en trevlig prick, men samtidigt får jag intrycket att om man strular till det med den här killen sätter han ner foten både en och två gånger. Något som även till viss del […][...]

Det börjar som en motsats till Minor Threats Out of Step, med tillsats av motorolja. ”Drunk, horny and drunk / Horny and drunk / Yes we were drunk”. En åsnespark. Donkeypunch. Det är ganska dumt, men va fan. Sen kommer lite skön oljig rock som får mig att minnas en tid där den enda skivan […][...]

Det sa speakerrösten i den tyska reklamen för nån metalsamling som alltid rullade i pauserna i MTVs Headbangers Ball. Naturligtvis var det ”Ace of Spades” som var med. Så är det alltid. Och så ska det vara. Låten är en evergreen. Något annat som jag fortfarande tänker på när jag fnissar åt minnet, är hur […][...]

Ett fåtal sekunder efter det att P3 Rocks tekniker den 15 november i år tryckt igång låten ”Crossroads” hade jag rafsat ned en förtjust notering på ett tomt skräpkuvert. Snart nog började jag svettas som en skum bilhandlare som precis sålt sin sämsta bil dyrt. Empirin säger med andra ord att Zeke ska upplevas. Därmed […][...]

Jag gillar inte ”rolig” musik. Artister som gör musik med en klackspark. Artister med ”roliga” texter. Sedan spelar det egentligen mindre roll om det är buskis eller överintellektuellt. Jag vill ha artister som brinner, som bänder upp bröstkorgen och blottar sitt inre. Blod, svett och tårar. Musik är inte roligt, det är blodigt allvar. Och […][...]

Randy har bytt skepnad igen. Punk-Sveriges största kameleonter har flyttat till den naturliga hemvisten Burning Heart och ömsat skinn. När nio av tio skatepunkare bytt kostym, mognat eller börjat spela garagerock släpper Randy ifrån sig en skiva som inte kan beskrivas som något annat än punk. Rakt av punk. 17 låtar energistinn och tokglad punk. […][...]

Det är svårt att inte gilla Motörhead. Men det är inte lika självklart att man vill lyssna på Motörhead. För några år sedan köpte jag en samlingsskiva som har alla godbitarna; ”Ace of spades”, ”Killed by death” och ”Orgasmatron”. Den sätter jag på ibland när jag vill bli på gott humör, samtidigt som jag vill […][...]

Inledande singelspåret på Zekes nya platta ”Dirty Sanchez” ”Let's Get Drugs” (0:52) sätter en standard som man blir anfådd av. Zeke sparar inte på krutet. Det är i alla fall vad man tror tills spår två – ”Rip and Destroy” (0:33)- går igång. Då vet man att det här är på allvar. Motörhead är ingen […][...]