Ni som väntar på nästa Meshuggahplatta borde få era lustar stillade för en stund via den här demon. Sundsvalls Dysdain vet hur man stavar till meckigt även om det aldrig når miniräknarbehovsnivå. Nu bär Dysdain även egna drag så det räcker och blir över. Att säga att det låter som Meshuggah är grovt förenklat. Här […][...]

En kall och småregning lördagmorgon satte sina spår och jag var inte på topp när jag masade mig från vårt pocketutdelartält till Stora Dansbanan och Trendkill. Väl inne under tak och när konserten var igångsparkad vaknade man till liv ganska så kvickt. En riktigt energisk spelning, som tyvärr inleddes med en avspelad gitarrsträng, tog sig […][...]

Det var tur att Meshuggah och Dillinger Escape Plan spelade på torsdagen. Det hade nog varit för mycket för att mäkta med när man är lördagsseg, nämligen. Meshuggah var mitt första band ut, om man bortser från den sövande Sophie Zelmani-spelningen, som mest bekräftade att jag hellre avnjuter hennes musik i en fåtölj än på […][...]

Fjolåret var tufft. På musikfronten alltså. Det dukas upp ett storslaget smörgåsbord av elak, skruvad och kompromisslös rockmusik. Death metal-veteranerna Cannibal Corpse manglade sina lyssnare sönder och samman med ”Bloodthirst”. Neurosis visade upp nya vägar för den noise kräsne på ”Times of Grace” och den synnerligen innovativa mörker konstellationen Today Is The Day skrämdes med […][...]