Från balkongen ser jag regnet och åskan göra täta turer över Slottsskogen. Så här har det varit hela dagen. Spöregn, solsken, spöregn. Jag tar en cykeltur genom festivalområdet, som ännu är öppet, och hamras ned av en hagelskur. I ett litet tält bygger Anastasia Ax och kollegor på den installation som är en del av […][...]

Christian Walz The Corner Sony BMG Småsvängigt, men kallt från Christian Walz. Barry Manilow The Greatest Songs of the Eighties (album) Sony BMG Smör-Barry sjunger hits från åtti och lyckas nästan få det att låta som det dessutom är producerat på 80-talet. Ostigt är ett ord som kommer upp i tanken. Have I Told You […][...]

Jaqueline Nakiri reste till Västindien med Mattias Hellberg, kopplade bort Sverige och påbörjade tillsammans med honom arbetet med Nouvelle D’Amour, en skiva som låter olikt allt hon gjort tidigare. Fjärran är både BLaO-hiphop och musiken på Blaqalixious som gav henne diverse soulepitet för några år sedan. Istället har banjon och stråhatten plockats fram. Med avstamp […][...]

Blood Music Don Quite Make It Happen/Border En popröst över stråkar, lite blås, piano och gitarrer. Lite försiktigt på något sätt. Valdemar Saving Grace Zebra Art Records/Naxos Bob Dylan-tolkningar av Valdemar tillsammans med Mattias Hellberg och London Community Gospel Choir. Inspelat i Hagakyrkan i Göteborg. Silversystrar Skitiga stämband, såriga sneaks Egenutgivet Göteborgsduo bestående av sångerskan […][...]

De började med att bygga en studio i Harlem. När de byggt studion spelade de in ett album. Efter att ha gett ut albumet gjorde de sin första live-spelning. De gjorde många spelningar. Numera är de inne på tredje albumet och låter live även på skiva. På ett ganska tråkigt sätt. Hamilton Leithauser sjunger från […][...]

Handryggen färgas svart när svetten torkas ur pannan. Ölen dricks direkt ur de immiga flaskorna. Ingen orkar ens tänka tanken att lämna den soldränkta verandan. De två männen med gitarrer leker fram en melankolisk låt om saknad. Den snart urdruckna glasflaskan pressar fram blå toner ur de vibrerande strängarna. Framåt kvällen när temperaturen endast tar […][...]

Martin och Mattias ska inte spela ihop längre. Det känns tråkigt. Det hade varit en sak om de blivit lata efter framgångarna och nöjt sig med att industrialisera processen och bara kört per automatik enligt principen ”in med en mer eller mindre obskyr låt av ikonförklarad rocker – ut med en mallad, formpressad Hederos-och-hellbergare”. Då […][...]

Gränsen mellan pretentiös och patetisk är hårfin. Så hårfin att både den ena och den andra människan trillar över gränsen. Det är inte alltid den gränsen är farlig att bryta, inom operan görs det ständigt med ganska spännande resultat. Jag tyckte om Håkan Hellströms första skiva Känn ingen sorg för mig Göteborg. Tyckte om kanske […][...]

Martin Hederos och Mattias Hellbergs andra skiva inleds med titellåten ”Together in the Darkness”. Den börjar som en vaggvisa. Spröda pianotoner kompar en försiktigt sjungande Hellberg. Sedan växer låten fram för att med hjälp av vackert blås likna en psalm eller en begravningsmarsch från centrala Europa. Knappt fyra minuter in är jag frälst igen. Återigen […][...]

Martin Hederos från Soundtrack of our lives och Mattias Hellberg, med förflutet i Hellacopters, går in i en studio i Karlstad, mitt under den mörkaste av årstider. Med piano, munspel och sång spelar de in åtta låtar av klassiska låtskrivare som Lou Reed, Tom Waits, Willy De Ville och Bob Dylan. Slutresultatet är stort. Skivan […][...]