Jag har svårt att tycka att det är en överraskning att Beastie Boys väljer att släppa en uppföljare till samlingsalbumet The In Sound from Way Out just nu. Förra albumet, To the 5 Burroughs , var en besvikelse (både kommersiellt och artistiskt) och MCAs problem med rösten är välkända. Ergo, en instrumentalskiva. Jag medger att […][...]

Elin Alvemark toksågar Musikbyrån presenterar Detroit. Jag tänker inte säga att hon gör det helt utan poänger även om min invändning snarare ligger i att jag hellre sett linjen dras från p-funken och George Clinton fram till hiphopen och J Dilla (eller Eminem om man nu vill gå på bredden). Men det är ju en […][...]

The Hives, Majgull Axelsson, Mo Wax, Atari Teenage Riot. Pink Floyd, Tom Waits, Steppenwolf, Led Zeppelin, Kool G Rap, Mos Def, Fläsket brinner, Radiohead, Chet Baker, Crosby Stills Nash & Young, Portishead, Janis Joplin, Roni Size, Deltron 3030, Beck, Jon Spencer och The Goats. Där har ni några av de namn som Mat åt far […][...]

Egentligen går det inte att betygsätta en sådan här skiva. För det hela handlar om något så mycket större än själva skivan, än själva låtarna, än alla artisterna. Om man ser till anledningen till att den här skivan blivit till så finns det ingen betygsskala i världen som räcker till för att prisa en manifestation […][...]