En musikal om femtiotalets musikalera med Eighth Wonder-sångerskan och Oasis-Liams exfru Patsy Kensit i en av huvudrollerna och med David Bowie dansande på en jättelik skrivmaskin – kan det vara något att göra film av? Skriver vi 1986 så var det definitivt något att göra film av. Med tanke på att Bowie samma år spelade […][...]

De amerikanska sydstaternas svar på bröderna Gallagher, Chris och Rich Robinson, har lyckats avsluta en studiosession för första gången sedan de återsamlade trupperna 2005. Och det är som om ingenting hade hänt. De levererar forfarande tjock bluesbaserad classic rock som det dammar om. Det är öken och kaktusar och ett evigt jammande i solnedgången. Refränger […][...]

The Secret Machines spelade i Sverige för ett par veckor sen på Accelerator the Big One och erövrar nu delstater på andra sidan Atlanten tillsammans med Sveriges stoltheter i The Shout Out Louds och amerikanska Kings Of Leon. Man måste kalla det ett bra sällskap för att promota en platta med en hel del svängiga, […][...]

I sin recension här på dagensskiva.com skrev Jacob Järpegård: ”Oasis har med deras nya skiva, ”Don't believe the truth”, bevisat att talang för att skriva bra och intressant popmusik kan supas och knarkas bort. Skivan är så ojämn att man skulle kunna tro att det är en blandskiva av bortglömda C-spår av andra artister som […][...]

Oasis har med deras nya skiva, ”Don't believe the truth”, bevisat att talang för att skriva bra och intressant popmusik kan supas och knarkas bort. Skivan är så ojämn att man skulle kunna tro att det är en blandskiva av bortglömda C-spår av andra artister som de på något konstigt sätt lyckats fiska upp och […][...]

Ace of Base släpper ”The Sign”. Green Day är framgångsrika med ”Dookie”. Portishead skakar om med ”Dummy” och Slowdive ger ifrån sig ”Souvlaki”. På radion spelar de ”Mr Jones” med Counting Crows och ”Waterfalls” med TLC om och om igen. Samma år debuterar ett band från Manchester. Det leds av två buttra bröder med enorma […][...]

Från att ha varit alla rock-recensenters våta dröm för snart tio år sedan har Oasis nu blivit föremål för samma recensenters klagan. På samma sätt som The Strokes, The Hives och Black Rebel Motorcycle Club kommer dissas om ett par år. I kritik och tyckande är musik en färskvara nämligen, och då är det viktigare […][...]

Okej. Så här tror jag att det gick till. Du klickade in dig till den här recensionen därför att du trodde att du skulle få läsa en skojig sågning av Supernatural, Popstars-fenomenet och kommersiell musik i allmänhet. Kanske läsa ordet ”bajs” ett par gånger. Sedan hade du tänkt skriva en kommentar om hur kräkäcklig den […][...]

Det tog ett tag för Beatles att börja uppskatta skojiga piller och få en fascination för stora indiska instrument. Innan dess hade de under ett årtionde förändrat världens musikscen för alltid. Precis som punken skulle göra ett årtionde senare. Noel och Liam Gallagher har i och för sig nästan alltid gillat skojiga piller, men deras […][...]

Jag hatade till en början Oasis och deras musik, Liam var onödigt dryg och Noel kunde inte skriva en enda låt utan för tydliga Beatles-influenser. Men sen en dag bestämde jag för mej att ge bandet en chans, jag gick och köpte ”(What’s the story) morning glory” i hopp om att min bild av Oasis […][...]