De kommer allt oftare: släppen med elektronisk musik från bortom den gamla järnridån. Klubbig danshouse eller nedtonad absolutelectronica från länder som Estland, Polen och framförallt Ryssland. Och trots att musiken låter som klubbig danshouse eller nedtonad absolutelectronica gör mest så har jag ändå svårt att se bortom den mentala järnridån som fortfarande smäller ner med […][...]

Jag tror att det är den jävla eländiga kylan som är anledningen. Vintern som aldrig släpper taget och metrologer som pratar om frost fast det är maj. Som dessutom säger att sånt här kan vara fullt normalt den här tiden på året. Skitsnack. Det är har aldrig varit en sådan här eländig och långdragen vinter […][...]

I glappet mellan Sades båda album Love Deluxe och Lovers Rock låg Stuart Matthewman, en fjärdedel av gruppen, inte på latsidan. Tvärtom var han en av nyckelspelarna i att bygga upp soulsångaren Maxwells karriär genom sin medverkan på både Maxwell’s Urban Hang Suite och uppföljaren Embrya. Han gav också ut albumet Sweetback tillsammans med de […][...]

Det blir sällan några märkbara krusningar på musikflodens yta när Larry Heard släpper något nytt. Inte för att det någonsin handlat om några större marknadsföringsapparater som rustats upp och rullats ut inför varje nytt alster, men sedan början av nittiotalet har det varit rena detektivarbetet att hålla koll Larrys förehavanden. Följaktligen missade jag helt att […][...]

Musiklyssnadets vägar äro outgrundliga. Så är det bara. Innan nittotalet hunnit bli tvåtusental var Chris Brann egentligen bara Wamdue Project för mig. Ja, eller egentligen ännu snävare: Wamdue Projects brakhit King of My Castle. Några år senare klev så Ananda Project in i min värld och blev Chris Branns tvåtusentalsansikte. Både i rollen som artist […][...]

När omslaget till Osbornes självbetitlade album lyser upp vintermörkret från skärmen på min iPod är det minnet från en hel hög mer eller mindre lågbudgeterade science-fiction- och actionserier från det tidiga åttiotalet som rider på ljusvågorna. Men framförallt är det det ännu starkare minnet från otal timmars dataspelande på en ZX Sinclair Spectrum med stöttåliga […][...]

Jag hade väntat mig mycket från Larry Heards senaste släpp. Jag hade däremot inte väntat mig Kraftwerk. Okej. Det här var ju inte sant någonstans, egentligen. Jag hade inte alls väntat mig mycket. Jag hade väntat mig att Larry Heard skulle låta precis som han alltid gör: som Larry Heard. För även om Larry sedan […][...]

Jag är extremt dålig på att upptäcka nya artister via myspace. Upptäcka det som en gång i tiden kallades ”demoartister”, utan utgivna skivor. Även om gränsen mellan ”demoartist” och ”riktig artist” idag har i stort sett raderats ut, så kvarstår själva principen – och antalet namn i nybekantskapkolumnen som kommit in myspace-vägen är pinsamt få. […][...]

You Are Being Manipulated släpas fram ur sina mörka gömmor – sparkande och skrikande. Allt är fel. Allt är ur fas. En molande syntslinga vevas på fel sida om ekvatorn. En rytm slås fram utan att vara i takt ens med sig själv. Så orkar Intro inte längre stå emot utan vrider sig i den […][...]

Housevokalist kan på många sätt vara det mest otacksamma man kan ge sig på. I strålkastarljuset när singeln snurrar som fortast, men bortglömd i samma stund som nästa månadssmak smyger in. Men än värre, chansen är rätt god att ditt namn medvetet eller omedvetet historierevisioneras bort. Kvar blir producenten och musikskaparen, den som inte syntes. […][...]