Piraterna–Elit Vetlanda i elitserien i speedway i kväll. Bilresa ensam kräver musik, så jag slängde ihop två blandskivor. Får se vad jag är på för humör när jag väl sitter i bilen. CD1 16 Horsepower Sinnerman Bruce Springsteen Lost in the Flood Elmore James It Hurts me Too Jimi Hendrix Little Wing Johnny Cash Bridge […][...]

När Jack Elliott såg sin idol Woody Guthrie i blixtfart skriva sina sånger, direkt på skrivmaskin, insåg han att det inte fanns en chans i världen att slå det. Han bestämde sig helt enkelt för att istället finna sånger och tolka dem på sitt eget sätt. Så har han fortsatt. Under sin karriär har han […][...]

Nämen hej. Det är ju du. Tänk att vi skulle mötas igen. Det är väl, låt mig tänka nu, något år sedan sist? Eller ännu mer? Tiden flyter samman för dem som delat den länge. Du är dig lik, Morrissey. Lika stilig som sist, om inte ännu mer idag; du åldras med värdighet. Hur gammal […][...]

Efter att Isobel Campbell träffat Mark Lanegan i Glasgow, i samband med en Queens of the Stone Age-spelning, började hon genast skriva melodier för ett samarbete. Lanegan hade berättat hur mycket han tyckte om Campbells musik och Campbell såg ett givande samarbete framför sig. Låtmaterial bollades över Atlanten och till slut fanns material till ett […][...]

En gång i tiden var Dark Funeral det tuffaste bandet i världen. Tyckte Slipknot. Minns jag inte fel var det en nästan tårmild Corey som mottog ett promoex av begravningsentreprenörernas senaste platta tillsammans med en hälsning från Lord Ahriman. Det var till och med tal om att Slipknot skulle ta med sig Dark Funeral som […][...]

Det finns så många ställen att börja på att det är bara att välja och vraka. Man kan börja med att gå hela vägen tillbaka till 1926. Virginia, den legendariska The Carter Family, pionjärer inom bluegrass och antikvariecountry. Absolut inte först, långt ifrån störst, men vad man gjorde var att inkorporera sitt eget sound i […][...]

Det fanns bara en vinylskiva i mina föräldrars tunna skivsamling som jag någonsin åtrådde: nämligen ”Johnny Cash at San Quentin”. Denna blåglänsande skiva stod ut rejält bredvid James Last och Ann-Sofie Hansson, men numera bor den som tur är i en av mina skivbackar. Den inhandlades någon gång i början av 1970-talet på Domus i […][...]