De spelar fanfarer för varandra i inledande spåret. Kjell Nordeson skakar fram dem och Johan Berthlings bas börjar spela fanfaren. Så här ska det spelas, blås nu. Kjell och Johan stannar upp och låter Goran KajfeÅ¡ och Jonas Kullhammar blåsa ut. De drillar varandra fram och tillbaka ända tills de nått fram. Efter ungefär åtta […][...]

Det största problemet med Unreleased? är att man bara måste spela det så jävla högt. Bara måste. Det är bäst när det nästan gör fysiskt ont. Då är det som en massiv kross av ljud som slår in mot mig på det vackraste sätt man kan tänka sig. Med orgel bakifrån med trummor rakt framifrån […][...]

Det är något med klangen tror jag. Något väldigt mänskligt i ljudet. Humanistiskt. När Andreas Söderström spelar som ASS berättar musiken mycket mer än orden. Gitarrsträngarnas plockande skaldar i korta noveller som berättar om livsöden. Han ger hjärta. Johan Berthling låter som han lyssnar på andra när han spelar. När han spelar som gästartist lyssnar […][...]

Jag hörde inte riktigt Revelationes förrän jag råkade drabbas av den när jag var på väg till jobbet häromdagen. Jag hade lyssnat lite till och från, men aldrig riktigt hört. Det är mjukt och lite avmätt. Det låter nostalgiskt och melankoliskt bakåtblickande. Åtminstone innan jag hör den. För plötsligt när Companions dök upp när jag […][...]

Jag har funderat mycket på vad en skiva är för något det senaste året. Och i samband med det vad en skivrecension är. Musik har knappt något fysiskt värde nu för tiden. Vi betalar för tjänster, eller om vi köper musik i en digital butik så betalar vi för licenser av musik. Visst finns det […][...]

Bäst nog titta åt ett annat håll. Man kan se på en vacker duk t.ex. sirligt broderade rosor gammaldags silkehjärterött i olika schatteringar Man har en TV, ganska snygg modell, en väggbokhylla, en ryamatta, ett smutsvitt skåp, en halvvissen blomma, en bordslampa som inte funkar. Tja: tavlor, böcker, sladdar, pennstumpar, solkiga underkläder, skruvar, sytråd, tomma […][...]

Tape förärade oss med sin suggestiva och obeskrivbara musik i början av seklet och har sedan dess skapat en trogen fanskara jorden runt. Trion Johan Berthling, Andreas Berthling och Tomas Hallonsten släppte tidigare i år Luminarium och har under hösten turnérat i Japan och Kina. I samband med turnén släpptes en EP där Tape samarbetar […][...]

Att Titiyo bokat in några konsertdatum under våren har ni säkert noterat redan. Stockholm, Göteborg, Malmö och Oslo är de städer som bekräftats, men i pressmeddelandet står det att ”[f]ler datum tillkommer”. Jag hoppas det. Det är ett imponerande band som backar Titiyo på konserterna. Goran Kajfes (Oddjob) och Andreas Söderström (Ass) följer så klart […][...]

Ett kakofoni av röster och ljud som stormar omkring, stressar hit och dit. Forcerar sig fram, tränger sig in, jagar. Högt och burdust utan reson. Precis så låter inte Tape. De låter som en motsats till allt det. Istället låter de som en att man ligger på en sommaräng med en lätt bris över huden. […][...]

Nicolai Dunger välkomnar ingen till den tredje och avslutande delen av A Taste of Ra, Morning of My Life. Istället blåser kalla toner långsamt, hårt och gällt för att väcka till morgonen. I den första delen, vackra självbetitlade A Taste or Ra (2005) var Ra lugnare. Till uppföljaren, också självbetitlade skivan från 2006, var den […][...]