Det finns en aspekt kring hela diskussionen om skivbranschen och ekonomin i den. En aspekt som inte handlar om vare sig pseudoflummiga argument om att musik innerst inne hatar sina upphovsmän och vill sprida sig själv till allt och alla helt gratis eller uppskruvade antipiratargument om att varje olagligt nedladdad låt leder till våldtäkter, sexhandel […][...]

Zonaria The Cancer Empire Century Media Umebor spelar melodisk döds och turnerar med Vader och Grave. (Myspace/) The Haunted Versus Century Media Ett thrashigare Haunted är tillbaka med sin sjätte skiva. (Myspace) Daniel Powter Under The Radar Warner Jag lover att det går att sälja in Daniel Powter och hans pianopop som en svärmorsdröm. Jag […][...]

När Hardcore Superstar återvänder efter ett par års bortavaro bereder kritikerkåren vägen med palmblad och översvallande lyckliga recensioner. Jag har själv aldrig varit helsåld på bandet, inte ens efter förra självbetitlade albumet, som betraktades som ett komplett mästerverk i samtliga kretsar. Det är dock svårt att neka till att Göteborgskillarna sällan misslyckas med sitt hantverk. […][...]

Ibland sägs att rädslan är det som driver världen just nu. Rädslan för att förlora sin position. Rädslan för att vara ful. Rädslan för terrorister. Rädslan för marknaden. Rädslan för systemens kollaps. Rädslan för naturen. Eller bara rädslan för att vara rädd. Det är ingen optimal drivkraft. Inte ensam. Den gör mig irrationell och okritisk. […][...]

Sveriges mest obotlige romantiker delade nyligen med sig av dagboksanteckningar som han valt att gömma i någon skrivbordslåda någonstans. Som vanligt står han naken och trasig för alla att beskåda och vi som föddes med ett hjärta under bröstkorgen svimmar inför denna uppenbarelse. Håkan Hellström har gjort DET igen. Jag lärde känna Håkan via en […][...]

Jag tog sällskap med Kristian Anttila hem häromkvällen. Genom en iskall vinternatt promenerade vi över frusna vattenpölar och tomma övergångställen, jag och Kristian, hemåt mig. Jag på riktigt och han i lurarna. Det var en ambivalent promenad. Gång på gång kom jag på mig själv med att vilja säga till Kristian: Varför så sprallig? Det […][...]