Den som säger sig gilla gangstarap utan att äga en enda skiva med Geto Boys ljuger förstås. Under några år knåpade Bushwick Bill, Willie D och Scarface ihop några omistliga rapalbum. Förutom att vara pionjärer inom gangstagenren visade trion även att hiphop inte bara var en angelägenhet för öst- och västkusten. Det gick precis lika […][...]

Sex album på nästan lika många år. Det är imponerande. Vad som imponerar ännu mer än att nästan vartenda ett är så jäkla bra. Efter braksuccén med The Blueprint tyckte den käre Jay-Z att det var dags att samla ett gäng låtar från de första tre skivorna: Reasonable Doubt, In My Lifetime och Hard Knock […][...]

Shook Ones pt. II är en av världens bästa hiphoplåtar. Den ligger på Mobb Deeps andra, klassiska, album The Infamous från 1995. Sedan dess har de fortsatt leverera bra hiphop. Bra, men ingenting i närheten av Shook Ones pt. II eller The Infamous. På sistone har ena halvan av gruppen, Prodigy, släppt en soloskiva, dissat […][...]

Efter en hel del möda och lika mycket besvär har vi kommit fram till en lista över årets trettioen bästa skivor. Jag tror att vi var mindre överens i år än någonsin tidigare. Årets vinnare fanns överst på två listor och tvåa på en. Ingen annan skiva fanns överst på mer än en lista. Det […][...]

Jag var inte först men blev störst nu skjuter alla mot mig Så rappar Petter i Tar det tillbaka, första singeln från tredje albumet. Och visst är Petter en av de svenska rappare som drabbats hårdast av hiphopens inneboende Moment 22. Hiphop är en av de genrer där du inte behöver skämmas för att du […][...]

Jag hade svårt för Kaah i början. Jag gillade ju faktiskt flera låtar. Men jag hade lite svårt för våldtäkten på det svenska språket. Men när jag kom över det fartguppet upptäckte jag ju att Kompissång var en riktigt skön soultripp med sina sommarvibbar. Men det fanns flera halvtrista låtar. Detsamma gäller för uppföljaren Soulrebell, […][...]

Det känns nästan som att sparka på någon som redan ligger ner när jag skriver den här recensionen. Förra gången verkade en enad kritikerkår bestämt sig för att hylla Macy. Den här gången har en lika enig kritikerkår bestämt sig att det är dags för fröken Gray att komma ner på jorden. Med en hård […][...]

MTV-galan har med åren kommit att bli en ”riktig” gala med allt vad det innebär av röda mattor, innantillupplästa ”skojiga” presentationer och minutiöst planerade framträdanden. Årets upplaga var inget undantag. Antingen var framträdandet överkoreograferat, eller så användes specialbyggd scendekor. Då var det skönt att se Jay-Z framföra sin Izzo (H.O.V.A.) för första gången. Han intog […][...]

112, Mary J. Blige, Mariah Carey, Faith Evans, Jay-Z, Lil’ Kim, LL Cool J, Mase, New Edition, The Notorious B.I.G. , Pebbles, SWV, och TLC. Artister som Sean ”Puffy” Combs producerat. Det är lätt att glömma när man hör katastrofala Bad Boy For Life. Och ärligt talat har Puffy inte gjort något bra som rappare. […][...]

”I don't mind being called a nerd. We are the people who are proud of being smart, being witty and being clever when everyone else doesn't understand. That's what we do, that's the flag we're raising and waving.” (Pharrell i N*E*R*D) N*E*R*D består till två tredjedelar av producentparet The Neptunes, alltså Pharrell Williams och Chad […][...]