Band of Skulls Baby Darling doll Face Honey You Are Here/Bonnier Amigo Släpig rock som påminner om The White Stripes och Black Rebel Motorcycle Club. Myspace Toro Y Moi Causers of This Carpark/Border En elektronisk komposition som är såväl spretig som följsam. Myspace The Men Four Good Men and True Heptown Records/Sound Pollution Soulig garage. […][...]

I år blir Sindri Már Sigfússons år. We Built a Fire är redan en kioskvältare och soloprojektet Sin Fang Bous lurar med ny fullängdare runt hörnet. Väl medveten om tidigare succéer är We Built a Fire ett mer självsäkert och morskt album än de tidigare släppen. Fullängdsdebuten The Ghost That Carried Us Away hade vindlande, […][...]

Har du en förvirrad och rådvill vän som ”lyssnar på lite allt möjligt” och inte gärna lägger ner för många riksdaler på en skiva utan vill ha valuta för pengarna? Om den personen en dag frågar dig om en skivrekommendation så verkar det på ytan som om det här är det perfekta albumet. Jag är […][...]

Popmusik och lidande är som bekant en kombination lika klassisk som eld och vatten. Särskilt bevingade verkar den sortens kval som vrids ur ett krossat hjärta vara. Kommer de inte i form av huvudlösa tonårsförälskelser handlar det förmodligen om avslutade förhållanden, och alldeles särskild laddning brukar skilsmässoskivor få. Bob Dylans Blood on the Tracks, Elvis […][...]

Det enda jag sett av New Jersey är biten från Manhattan till Newarks flygplats. Ändå sitter jag här i min t-shirt med ”New Jersey. Only the strong survive.” på bröstet och längtar dit. Det var inte meningen att jag skulle skriva sexton Yo La Tengo-recensioner under en vecka men när jag började gick det inte […][...]

Det är knasigt hur Ride the Tiger har så mycket mer, är så mycket bättre, än påföljande New Wave Hot Dogs och President Yo La Tengo. Att inte ha något att förlora ligger så ofta till grund för kvalitet. Likaså i fallet med Yo La Tengos debut Ride the Tiger. Ride the Tiger är producerad […][...]

Är det två album som definierar Yo La Tengo så är det I Can Hear the Heart Beating as One och And Then Nothing Turned Itself Inside-Out. Albumen kom med tre års mellanrum, 1997 respektive 2000. I stort är de väldigt lika. De är nedtonade och regniga. De saknar girlgrouplåtarna och rockabillypassningarna. Både Georgia Hubley […][...]

May I Sing With Me känns som Yo La Tengos mest anonyma album. Det är förmodligen en direkt följd av att det är det mest högljudda. Det väsnas och håller ungefär dubbelt så högt tempo som de andra albumen. Det är ganska irriterande också. Effektsökande genom volym och tyngd. Ibland gällhet. Ta 86-Second Blackout som […][...]

I början av det här decenniet slog en bomb ner i musikvärlden, en skinnjackeklädd, nonchalant privatskoleutbildad långhårig och flottig bomb. De var så rätt, så rätt i tiden att de blev daterade snabbare än ett paket mjölk. The Strokes var allt, perfekta och med oklanderlig tajming. De hade inte klarat sig utan någon av sina […][...]

Det krävs en del entusiasm för att plocka fram New Wave Hot Dogs. Den öppnas med riffet från Blue Öyster Cults (Don’t Fear) The Reaper och titeln Clunk syftar väl på, ja, koklockan. Kul. En snabb research om albumet ger ständiga referenser till The Velvet Underground och Television. Kanske är det de vassa gitarrerna, den […][...]