Recension
- Staring at the Sky (CDEP) The Lucksmiths
- 2000
- Candle Records
Himlen är grå, även om man stirrar.
Lyssna
Externa länkar
- Candle Records site
- The Lucksmiths skivbolag. Här finns ytterligare information om både Lucksmiths(om än sparsmakad) och andra mys-pop-band i stallet.
Under sommaren brukar vi drabbas av en rad sommarplågor av det mer glättiga slaget. Denna sommar är dängorna nästan patetiska i sin tro på sol och värme. Då längtar man som mest efter en musik som kan fylla det strilande regnets tomrum. The Lucksmiths släppte sin EP ”Staring at the Sky” redan 1999 i hemlandet Australien. Nu till sommaren 2000 möter vi skivan i Sverige. Förmodligen en perfekt skiva för solfattiga dagar i ensamhetens vrår.
The Lucksmiths är en trio från Melbourne som bildades 1993, och måste väl betecknas som högeffektiva. Under de senaste sju åren har fullängdare och singlar varvats om vartannat. Allt i små format, men ändå med en stor publik och lyssnarskara i Australien. I Sverige har The Lucksmiths aldrig slagit. Kanske har det en naturlig förklaring i att detta inte är någon listmusik. Nej detta är söt pop. Pop med en känsla av att doktorn kan komma.
Med tydliga influenser av Simon and Garfunkel, Housemartins och Belle and Sebastian levererar bandet 22 minuter av mjuk musik. Så mjuk i sin kärlek att den nästan blir patetisk. Emellertid blir den aldrig överdriven. The Lucksmiths är enkla i sin musik, för att inte säga okomplicerade. Det är inte trallvänligt, men jag känner mig ändå hemma. Utan tvekan känns arrangemangen väl genomtänkta, och precis så mjuka som Tali Whites röst kräver. Mark Monnoe(bas) och Marty Donald(gitarr) förstärks dessutom av gäster på piano, trumpet, trombon och munspel. Ibland känns musiken sådär brittisk som man kan höra på knastrande radioapparater i filmer från 1940-talet. Ja, där ligger nog hela känslan i The Lucksmiths. Kvinnor i Lotta-uniform och män iförda beredskapens vadmalskläder.
Texterna som levereras är faktiskt även de riktigt trevliga. Aningen underfundiga och en smula ironiska, men alltid jordnära och vardagsrealistiska. ”So come on, spring to my defence/When nothing else makes sense/But unemployement figures/ I can still afford to find it funny/There's so much month left at the end of the money.” The Lucksmiths är så där australiensiskt sävliga, och det är så skönt en sommar som denna.
Om det fortsätter regna så skaffa detta soundtrack till den svenska sommaren. Sätt dig på den inglasade altanen och låt The Lucksmiths kompa regnets flöden.
Publicerad: 2000-07-25 00:00 / Uppdaterad: 2009-01-13 19:34
En kommentar
Ingen kommenatr här? Inte hört skivan men skulle rekommendera skivan Where were we?, en av tidernas bästa..
#
Kommentera eller pinga (trackback).