Festivalens andra dag fortsatte på ungefär samma tema som den första: pocketar. Vi har delat ut en bra bit över 4 500 exemplar av ”100 skivor – volym tre” nu. Det känns mäktigt. Färre än 1 800 kvar till lördagen. Jean Grae flyttades till ny tid på grund av någon sorts strul. Jag levde med […][...]

Hon är den galnaste jäveln, den egensinnigaste dåren och den coolaste bruden. Åtminstone känns det så när "Fatherfucker" precis tonat ut. Då tänker jag på henne som en hävstång som välter och en murbräcka som slår sönder stora tunga strukturer av förutfattade meningar och dumhet. Det börjar med "I Don't Give a Fuck" och vem […][...]

Lite för att illustrera hur olika vi i redaktionen resonerar om musik presenterar jag här utdrag ur vår interna e-postlista. Jag har valt att stryka namnen på deltagarna i meningsutbytet. - Om och om igen med Pelle Almgren och Wow Liksom + Walking on Sunshine med Katrina and the Waves = Kom igen Lena. Bra […][...]

Jag fick en kompis att spela låten Northern City på en klubb förra helgen. Inte för att hon spelar dålig musik (det gör hon inte), utan helt enkelt för att jag ville att alla skulle få höra det här årets hittills bästa låt. Jag trodde alla skulle börja svettas ymnigt och le brett liksom jag […][...]

Jag möts av ett långsamt crescendo bestående av trummor, bas och vassa gitarrer. Låten rullar igång lite avvaktande, sen följer ett avgrundsvrål, en vägg av förbannade gitarrer, våldsamt smattrande trummor och en argsint bas som gör sitt bästa för att överrösta de andra instrumenten. Attack! Hårt! Rakt i magen. Ilska som känns i hela kroppen. […][...]

Andra albumet på mindre än ett år för Snoop Dogg. Det skulle väl kunna betecknas som ett tecken på att skivbolagsbytet från Death Row till No Limit gett en välbehövlig gnista till kreativiteten. Å andra sidan skulle det kunna vara ett tecken på lägre krav från det nya skivbolaget. Jag tror tyvärr på det senare. […][...]