dagensskiva.com

48 timmar

Etikett

hiphop

2011-12-23

Pusha T: Fear Of God II: Let Us Pray
Fear Of God II: Let Us Pray (ep, cd) Pusha T
Karin Lillbroända
Recension
2011-12-23
1

Eminem och Royce Da 5’9″ lyckades med det i somras, och nu har även Pusha T släppt en ep på 12 spår på cd. Jag finner det lätt irriterande, varför inte bara kalla det för album? Särskilt eftersom det här inte alls hade varit något att skämmas för som debutalbum. Visserligen kommer stora delar av […][...]

2011-12-17

The Roots: Undun
Undun (album, Spotify) The Roots
Patrik Hamberg
Recension
2011-12-17
2

Att The Roots slutat turnéra kan vara det bästa som hänt bandet. Att få en rutin i tillvaron, som bakgrundsband i Jimmy Fallons talkshow, har frigjort oanade resurser och gett dem nya möjligheter att fokusera på den egna musiken. Den här gången har de gjort något inom hiphopen så ovanligt som ett konceptalbum. Undun berättar […][...]

2011-12-02

Rustie: Glass Swords
Glass Swords (album, Spotify) Rustie
David Drazdil
Recension
2011-12-02
3

Att våga vara underhållande och, gud förbjude, rolig är inte direkt en musikalisk egenskap som alltid står högt i kurs. Desto viktigare då att det finns artister som Rustie som högaktningsfullt struntar i konventioner och utan att ursäkta sig en sekund vågar vara det. För mitt i den mentala härdsmälta av influenser och spretiga kaos […][...]

2011-11-30

Drake: Take Care
Take Care (album, cd) Drake
Karin Lillbroända
Recension
2011-11-30
1

På första skivan gick det från botten till toppen fler gånger än jag kunde räkna. Fast att det inte fanns några som helst tecken på att de passade ihop vägrade den överlägsna, fantastiska, Drake släppa taget om den kaxige och okunnige Drake. Han som lyckades förstöra allt som var fint så fort han öppnade munnen […][...]

2011-11-20

Evidence: Cats & Dogs
Cats & Dogs (album, cd) Evidence
Karin Lillbroända
Recension
2011-11-20
3

Det är ingen varm inbjudande sommar i L.A.-känsla som Evidence sprider runt sig. Istället är det hårt men stärkande, Evidence styr upp ett piskande regn (samplade ljud av oväder hjälper till med det) men bidrar även med en rustning som gör en oövervinnlig. Han får en att känna sig hårdhudad. Cats & Dogs är perfekt […][...]

2011-11-14

Dumbfoundead: DFD
DFD (album, Spotify) Dumbfoundead
Karin Lillbroända
Recension
2011-11-14 00:01
0

Allt jag vet om Dumbfoundead är att han är en amerikansk rappare med koreanskt ursprung som har sin bas i Los Angeles. Han har tagit sin karriär långt via tävlingar som World Rap Championship och battles. På en av mina mest besökta sidor, urbandictionary.com, står det att han är ”the sickest korean american rapper/freestyler to […][...]

2011-11-09

Ski Beatz: 24 Hour Karate School Part II
24 Hour Karate School Part II (album, cd) Ski Beatz
Karin Lillbroända
Recension
2011-11-09
1

För ett år sedan släppte Ski Beatz, producenten som sedan han soulade till det på Jay-Z:s klassiker Reasonable Doubt har jobbat i det tysta och ouppmärksammade, sitt debutalbum. 24 Hour Karate School var en av 2010 års bästa hiphopskivor, som bjöd på långlivade hittar och minnesvärda kombinationer av gästrappare. Nu är Ski tillbaka med uppföljaren, […][...]

2011-10-31

Dagens video: Skyzoo ”Written In The Drums”
Karin Lillbroända
Video
2011-10-31 17:45
0

Från fantastiska The Great Debater. Brooklyn![...]

2011-10-30

Styles P: Master Of Ceremonies
Master Of Ceremonies (album, cd) Styles P
Karin Lillbroända
Recension
2011-10-30
1

Det är svårt med Styles P. Han är en fantastisk rappare, på min topp 5 varje gång, men ändå hoppas man inte på särskilt mycket när han släpper nya album. Det är som att han siktar för lågt, inte vågar ta för sig av den musik som ligger på det fina bordet. Styles P använder […][...]

2011-10-24

J-Live: S.P.T.A. Said Person of That Ability
S.P.T.A. Said Person of That Ability (album, Spotify) J-Live
Patrik Hamberg
Recension
2011-10-24
2

Om De La Soul fortfarande orkade leverera ny musik skulle jag inte klaga om de lät ganska precis som J-Live gör på sitt senaste album, S.P.T.A. Said Person of That Ability. Det vore möjligen med andra ord lätt att avfärda J-Live som hiphopnostalgiker fast i den gyllene eran. Må så vara. Det är ändå rara […][...]