Det varma recensentmottagandet efter Benedictums första verk Uncreation kommer säkerligen upprepas efter Seasons of Tragedy. Kalifornierna har nämligen lyckats skapa ännu en mästerlig fullängdare med välavvägd blandning av råstyrka och finess. Deras proggressiva heavy metal har en hjärtrot av Judas Priest och annat åttiotalsguld och griper tag i mig från första triolen. Med modernare industridoftande […][...]

Benedictum Seasons of Tragedy Locomotive Records/Sound Pollution 80-tals doftande heavy metal från Kalifornien. Alec Empire The Golden Forestate of Heaven Eat Your Heart Out/Sound Pollution Distade synthar, jobbiga effekter och refränger med schlagerhöjningar. Myspace Peter Cooper Cautionary Tales CoraZong Records/TMC Nordic/GDC Singer/songwriter och americana. En steel guitar står i centrum. Eugene Ruffolo In a Different […][...]

Oh No Ono Yes Morningside Records/Playground Dansk pop. Krullhårigt och catchy. Officiell sajt The Gourds Noble Creatures Yep Records/Border America och glattig country. Officiell sajt Oscar Danielson En bild av lycka att spara på Vesper/Bonnier Amigo Lågmäld svensk vis/folk. Officiell sajt Lars Demian Välkommen hit Demian/Sony BMG Cabaret med halvelaka texter om diverse politiker. Som […][...]

Garbage Absolute Garbage A & E Records/Warner Samling med Garbage. Jaha. Officiell sajt The Cribs Men’s Needs, Women’s Needs Wichita/Warner Tredje albumet med indieslynglarna från Storbritannien. Officiell sajt, Myspace Eilera Fusion Spinefarm Records Lightversion av Within Temptation. Officiell sajt Silversun Pickups Carnavas Dangerbird Records/Warner Rock som påminner lite om Smashing Pumpkins. Officiell sajt, Myspace Meliah […][...]

Blitzkrieg Theatre of the Damned Armageddon Music/Sound Pollution Bomber och granater, här var det 80-tals heavy metal så det räcker och blir över. Officiell sajt, Myspace[...]

Det är slående vilken skillnad det är att möta Ozzy Osbourne i sin naturliga miljö snarare än i den fiktiva verklighet i vilken mannens, och resten av familjens, tillvaro kablats ut över världen via horribla TV-serien The Osbournes. Borta är den lallande fånen han åtminstone framställs som och i stället är det en fokuserad och […][...]

Det är bara att konstatera att heavy metal görs bäst av gubbar som var med när det begav sig. Se på Iron Maiden, se på Judas Priest och se på W.A.S.P. Kanske är det så att man måste ha varit med från början för att kunna göra det hela trovärdigt. De gamla banden, W.A.S.P inkluderade, […][...]

Kvällen var ljummen och plåttaken på parkeringen var varma, dessutom small de härligt när nävarna dundrade i takt med vårt gälla kraxande. – Aj wanna bisonbadi, bisonbadi, bisonbadi sooon…ekade över kvarteret! Året var 1984 och samma år som jag lyckades slå sönder locket på skolans offentliga toalett. Vilket skedde under ett utbrott av extas, vrålandes […][...]

Iron Maiden överraskar med att släppa sitt svåraste album hittills i och med ”A Matter of Life and Death”. De skulle kunnat ta den enkla vägen och tralla sig in i folkhemmet på bästa sändningstid ännu en gång med fina melodier, allsång och gallopperande trumkomp. Men det glädjer mig att de inte gjorde det valet. […][...]

Det närmaste Green Sleeves har kommit ett officiellt skivsläpp tidigare är deras medverkan på samlingsskivan ”Rock -82″ tillsammans med ett flertal andra band från Vetlanda vid den tiden. Men det enda bestående intrycket från den skivan stod den vid den tidpunkten okända sångerskan i bandet Jupiters Kratrar, Lena Philipsson, i princip för. För Green Sleeves […][...]