I veckan spekulerades det i amerikansk press om huruvida Snoop Dogg fortfarande var en aktiv medlem i Crips eller inte. Poliskällor hävdade att så var fallet. Självklart lyckades huvudpersonen bli arresterad för någon mindre förseelse. Samtidigt kallade forne skivbolagsbossen Suge Knight Snoop för lipsill och golare. Det är svårt att inte se det som en […][...]

Som en golden retriever snarare än en greyhound, så känns Snoop Dogg år 2004. Han har förvandlats till gangstahiphopens mysfarbror (eller ständige snuskgubbe om ni så vill). Han biter inte särskilt hårt och upprör nätt och jämnt en indiemoralist längre. (Det skulle möjligen vara i den moderna mördarballaden ”Can U Control Yo Hoe” där Snoop […][...]

Det var titeln som gjorde det. ”West Koasta Nostra”. Smaka på den. För en gammal västkustskalle som undertecknade talade den till hjärtat. Mitt hiphoplyssnande är starkt rotat i värtkustens g-funk. För mig blev det omöjligt att stå emot när jag såg de där tre orden. Trots att jag egentligen aldrig lyssnat på Boo Yaa Tribe […][...]

Det skulle ju vara så enkelt att såga den här skivan av moraliska, etiska och ideologiska skäl. Att den skulle komma har väl hela tiden mest varit en fråga om när Suge Knight skulle komma loss från kåken. Det och när närmsta jul dyker upp. För den här skivan är en av årets säkraste julklappar. […][...]

Vem hade vågat tro att Snoop Dogg skulle slå till i årets tolfte timme och leverera ett av årets riktigt sköna funkalbum? Inte jag i alla fall. Sedan debuten har Snoops karriär varit i ständig utförsbacke och det har känts som om det skulle krävas ett mindre mirakel för att stoppa fallet. Eller åtminstone en […][...]

Andra albumet på mindre än ett år för Snoop Dogg. Det skulle väl kunna betecknas som ett tecken på att skivbolagsbytet från Death Row till No Limit gett en välbehövlig gnista till kreativiteten. Å andra sidan skulle det kunna vara ett tecken på lägre krav från det nya skivbolaget. Jag tror tyvärr på det senare. […][...]