När The Williams Fairey Brass Band 1997 släppte Acid Brass blev resultatet både märkligt som fascinerande bra. Tio dansmusikklassiker tolkade av ett bleckblåsband. Väldigt underligt. Väldigt bra. The Wurst Music Ever har, ordleken i titeln undantagen, egentligen ingenting alls med The Williams Fairey Brass Band att göra. Men när de första sekunderna av samlingen bleckblåser […][...]

Det finns många sätt att snabbt få mig välvilligt inställd till ett album. Ett sätt är att låna Paul Shapiros flöjt från Frankie Knuckles och Eric Kuppers magiska The Whistle Song (en av de bästa låtar som spelats in). Ett annat sätt är att göra sin egen tolkning av Sterling Voids It’s Alright (också den […][...]

Hösten är här på allvar, och 2010 börjar så sakta lida mot sitt slut. Vi i redaktionen börjar uppförsbacken med att sammanfatta september månads bästa: Terrible Feelings (band) Skånepunk med en generös dos rock av medlemmar från bland andra Pretty Whores och Sista sekunden. Goda förutsättningar med andra ord och den självbetitlade demon lever upp […][...]

Det är som bekant jul om bara ett par veckor. Och i musikvärlden betyder jul förstås mer än något annat att det är dags att ta på sig stora tomteluvan och spela in nya versioner av gamla låtar. Inte sällan i versioner som ingen hade tittat åt två gånger om det inte hade varit för […][...]

Uppräkningen av 100 låtar som alla borde ta med sig från 2007 fortsätter här med del 2. Alltså: 100 låtar från 2007. 100 förklaringar till varför de är livsnödvändiga. Uppdelade i intervall om 10. 100 FANTASTISKA LÅTAR 2007 DEL 2 Tyken feat. Awa Every Word (Tyken’s Saltholmen Mix) Awa Mannehs album Sounds Like Me kan […][...]

Booty Luv. Det är inte bara gruppnamnet som är ungefär hur bra som helst, hela paketet stavades julafton i Ola-format. Cover-versioner i discoglitterhouse-kostym av r’n'b-låtar som i flera fall var skitbra redan i sina original, Luther Vandross Shine och Lucy Pearl Don’t Mess With My Man framförallt. Musik skapad av Seamus Haji, Carl Ryden och […][...]

Dags för sammanfattning av den gångna månaden, igen. Ett nytt steg i utvecklingen är att ni nu även kan lyssna på redaktionens bidrag i vår podradiosändning. Och verkligen höra och bedöma vad ni själva tycker. Veronica Maggio Måndagsbarn (låt) Jag är extremt svag för fröken Maggios röst. Hennes debut var en guilty pleasure hela förra […][...]

Housevokalist kan på många sätt vara det mest otacksamma man kan ge sig på. I strålkastarljuset när singeln snurrar som fortast, men bortglömd i samma stund som nästa månadssmak smyger in. Men än värre, chansen är rätt god att ditt namn medvetet eller omedvetet historierevisioneras bort. Kvar blir producenten och musikskaparen, den som inte syntes. […][...]

Robert Owens. Robert Owens. Robert OWENS. Robert. OWENS. Robert Owens. Robert Owens. Robert. Owens. Robert Owens. Robert. Owens. De första 30 sekunderna på Night-Time Stories hinner Robert Owens nämna sitt eget namn mer än 20 gånger. Men nu pratar vi om Robert Owens här. Då får man göra så. Robert Owens är ju inte som […][...]

La-da-dee-la-da-dau. La-da-dee-la-da-dau. Finns det en enda Basement Boys-producerad låt som folk i allmänhet hört är det sannolikhet just den. För det var ju 1991 som Basement Boys slog igenom med buller och bång. En enkel keyboard-slinga, en hopplöst klistring la-la-dee-melodi och en lite lagom falsksjungande artist. Att T.I. ganska precis 15 år senare samplar just […][...]