Ur det imponerande Arts & Crafts-kollektivet kom tidigare i år Jason Colletts soloalbum ”Idols of Exile”. Jason Collett tillhör på någon kant Broken Social Scene. Det gigantiska, kanadensiska bandet som är så omöjligt att inte tycka för att Feist för det mesta är med men som blir för stort och introvert vid andra tillfällen. Medlemmarna […][...]

För mig var fantastiska ”Catalpa” och ”Escondida” bättre i teorin än i verkligheten. Jag sa att jag lyssnade på dem mer än jag gjorde. Jag blev fruktansvärt irriterad på att maxa volymen för att höra melodierna att jag hellre lyssnade på, de just då, mer självklara Feist och Julie Doiron. Samtidigt visste jag att Jolie […][...]

När Broken Social Scene spelar live brukar det krylla av gitarrister på scen. Den kan därför te sig naturligt att behovet av att göra något eget växer fram. Att vara osynlig i ett stort band resulterar ofta i misslyckade solokarriärer. Framgång för ett band behöver inte betyda självklar framgång för de enskilda medlemmarna. I Jason […][...]

Efter några skakiga veckor och en lång kväll ute i vimlet landade jag i en polares soffa, Hon skulle, mycket bestämt, spela upp en låt för mig. Solen började resa sig över taken men hon var bara tvungen. Så, alldeles för högt, utan någon som helst hänsyn till sovande grannar började tonerna som utgör det […][...]

Jag lägger örat mot väggen för att kontrollera att jag hört rätt. Jodå. De spelar ”Ingen vill veta var du köpt din tröja” där inne. Häromdagen spelade de gamla Backstreet Boys. ”Show Me the Money and I'll Be Lovely”. På somrarna spelar de Gyllene Tider bredvid mitt öppna fönster. Eller Kylie Minogue. Eller Suede. På […][...]